Me, myself and the cat

Det här har varit en riktig jag-dag för förutom att jag pratade länge med mamma i telefon så har jag inte umgåtts med nån annan än katten. Om man inte räknar besöket till S-market då jag sa några ord åt killen i kassan. Det är tur att jag älskar att umgås med mig själv. Ego som jag e.

Jag lade upp den här dagen i True blook-intervaller. Jag har städat huset och sett på True blood däremellan. Väldigt enkelt upplägg: ett rum städat och jag förtjänade att se ett avsnitt till. För att nu göra saken klar så slutade jag se True Blood efter första säsongen och nu försöker jag komma ikapp. Så det är inga nya avsnitt jag ser.
Sen har Samsam varit med hela tiden - sötnoten. Sovit bredvid mig i soffan eller fåtöljen när jag tittat på tv och sen varit med och sprungit undan dammsugaren när jag städat.

För att göra den här dagen ännu bättre så gjorde jag en tabbouleh av helt bovete och tonfisk. Mycket gott fast jag inte hade nån färsk citron hemma. Använde en apelsin istället. Det är faktiskt en rätt jag gillar stenskarpt. Måste vara min kärlek för persiljan.

Dessutom har jag slagit personligt rekord i att yoga för mig själv. En timme jobbade jag på och som ni ser på sista bilden hann jag bli rödbrusig. Utgår man från solhälsningar så går det riktigt bra och tempot och kroppen hålls varm. Jag känner att det är bra att jag kör igång en ny yoga-utmaning på instagram nu på söndag: SummerSplits2014 så jag får in daglig dos av yoga.


..okej. Nu måste jag rusa. Jag hinner med ett avsnitt TB till innan läggdags. Imorgonbitti är det ben och rumpa på schemat! Då är det beast mode och inget annat som gäller.

Ett bänkpress-inlägg

VM i bänkpress stod det i en bokning i min kalender idag. Det är sant om jag och mina några kollegor är världen då.  Varje måndag efter jobbet är bänkdag och vi börjar nästan vara så många så vi kunde bilda en klubb. Tyvärr var vi bara 4 av 6 som närvarade idag - men vi kämpade och f*n va vikterna flög upp!

Jag har inte tränat mycket i vår men tänkte ändå positivt att jag skulle försöka mig på 60 kilo. Som jag gjorde förra gången vi hade tävling om ni minns?  Att vila sig iform funkade ju bra när jag försökte mig på 40 kilo så kanske samma strategi funkar nu också. Eller så inte. 55 kilo gick galant iaf! Sen fick jag mjölksyra i musklerna och var helt slut. Ett misslyckat försök på 60 kilo och ett på 57,5 innan jag gav upp.  Jag tror att jag borde ha värmt upp bättre. Det blir skärpning på det till nästa tävling.

Johnny däremot slog rekord på 110 kilo och det var så nära att 112 kilo skulle ha lyckats också. Duktigt duktigt!

Sådär. Nu tänker jag inte snacka bänkpress här före jag får upp 60 kilo. Punkt.

Bodycombat 60

Det är dags för ny release i Bodycombat igen! Den här gången 60:e i ordningen. Det blir min 20:e release faktiskt när jag tänker efter. Så jubileum för mig också! Yeii!

Kvartalsutbildningen var på Sats Zenit i Stockholm i söndags. Michael Steenhouwer var på plats och ledde oss igenom ett nytt slag - the Super man punch! och nya releasen.
Det var varmt i söndags och på Zenit tycker de att glastak i salen är en bra idé. Det är häftigt att se upp på himlen när man ligger och stretchar efteråt men att köra en tung klass under gassande sol inomhus var lite svettigare.

Back to basics och träningsvärk to die for...
Dan, Rach och gänget har gått back to basics den här gången. Det är inte så många långa häftiga teknikkombinationer den här releasen utan det är mycket nötande av samma tekniker i längre tidsintervaller. Just intervaller är temat för den här releasen. Så vi pressar flåset ordentligt. Det här är bra tycker jag. För det första är det roligt med lite variation och sen är det skönt att bara få bränna av en massa uppercuts utan att tänka alltför mycket. Det resulterar också i en träningsvärk värre än vanligt. Hela min rygg och utsida axlar har varit upprörda efter söndagens pass. Jag har hittat nya muskler i ryggen och spänner jag så känner jag av hela min ryggrad. Ganska häftigt egentligen.
Lägg sen till träningsvärk i magen efter styrkan i slutet. Som kontrast till nuvarande release där vi har den avancerade hip escape så bjuder 60:an på tuff enkel magträning som gör att magmusklerna skriker till sist.



Jag har inte lyssnat fasligt mycket på musiken i förhand så jag kan uttala mig ritkigt - men det är flera riktigt bra låtar. Jag är också väldigt förtjust i Muay thai-låten den här gången. Bra låt och sen är koreografin jobbig och skön. Jag fick gåshud när den körde igång i söndags. Jag säger bara: running man och Superman punch är dina vänner här!

Vår, Ramsholmen, vitsippor och en taekwondospark

Här är två bilder från när vi fotade på Ramsholmen. Det är så sjukt fint där - dock lite för tidigt på dagen för att ha perfekt ljus.

att ha en bra träningsdag

Det här med självbild är intressant. Jag ser mig själv som en lat person, men jag kan tänka mig att det finns de som inte håller med där. Men trust me. Sitta och dega i soffan framför teven är det bästa jag vet. Samtidigt som jag drömmer om häftiga träningspass. Det är jag också riktigt bra på. Tyvärr är ju intervallpass i tankarna inte samma sak som att faktiskt göra det. Därför blir jag så übernöjd när jag kommer mig för att skrida till verket istället för att lämna på tankestadiet.

Igår somnade jag istället för att ta det där axelpasset jag drömde om. Imorse tog jag revansch! Ner i källargymmet kl 7 och upp tillbaks 07:30. Pang bara!

Sen bestämde jag mig för att springa tabataintervaller efter kettlebellspasset (som jag instruerade) ikväll på gymmet. OCH jag gjorde det!

Just do it. Tre ord som låter enkelt. Verkligheten är däremot inte så självklar.  Nåja.. hursomhelst. Jag är full av endorfiner och vill bara springa runt och vifta med händerna och skrika wooooow yeeeeeeeeeeaaah!

... *springer skrikandes vidare bort i horisonten*

#CrosskeyAwards2014

Vi hade den årliga Crosskey-dagen igår, som den här gången gick under namnet "Crosskey Awards". Temat var gala och upplägget på middagen  var precis som hämtat ur vilken tv-gala som helst. Andreas och Victoria som var kvällens värdar var riktigt proffsiga! Vi hade givetvis en egen hashtag galan till ära också: #CrosskeyAwards2014. Jag tror vi behåller festbilderna på den hashtagen.

Vi började festen redan på eftermiddagen med lite konferens och så fick vi en skön föreläsning ännu en gång. I år ingen mindre än Alexander Bard! Han kom in och pratade om internet och tog oss lååångt ut från boxen. Svängde upp och ner på allt vi trodde visste. Han var fenomenal!

Sen så hem och på mindre än 2 timmar göra sig klar för fest. Som tur hade jag klart för mig vad jag skulle ha på mig - vad jag inte hade kollat upp var att klänningen var full av byggdamm! Så jag fick börja dammsuga av klänningen - det var ju första gången om jag säger som så.

Änyway! Det slog mig igår och jag håller fortfarande fast vid att en lyckad firmafest är otroligt vikigt för ett företag. Att fylla på med samhörighetskänslor och kärlek till kollegorna ger en fin boost. Det är ett sånt perfekt forum för sånt. Dessutom när vi har en vana att uppmärksamma och ge priser åt såna som utmärkt sig extra under året. Jag tror alla var grymt överens om att de som fick priser igår förtjänar det. Väldigt kul att se att dom som ger av sig själv till kollegor och företaget får uppmärksamhet när de verkligen förtjänar det.

Outfiten då? Det blev två gamla trotjänare från min garderobs-provider nr 1: HM! Klänning från Lanvin-samarbetet och skorna från Jimmy Choo-samarbetet.  Ja, min lilla Guess-handväska är också en favorit!

Snyggträning!

Ytligheten bring it on!

Styrketräning är ju bra för exempelvis hjärnverksamhet, livskvalité, motverkar demens, håller kroppen ung och stark och ökar ämnesomsättningen och jada jada jada. Allt det är bra - men sist och slutligen är nog ytan bästa boosten när man kämpar på som mest där i gymmet. Det var dagens konstaterande när jag låg under stången och körde höftlyft imorse.

Det jag fokuserade på var hur muskulösa och tighta lår jag ska ha i mina sommarshorts i år. Det var det enda som fick mig att göra dom extra repsen fast pulsen var äckligt hög och musklerna sved.

Nu tänker kanske nån att jag är ute för sent om jag ska ha grymma sommarben - men sidu det är jag inte. Jag vet vad utgångsläget är och det enda jag tänker göra är att förbättra det. Hur långt i processen jag hinner innan sommaren kommer visar sig -men jag har åtminstone gjort det jag kan!


Fjolårets sommarben var snabba mellan varven!

Photoshoot på Ramsholmen

Idag var det vackert väder för första gången på minst en vecka, som i sin tur kändes som 5 veckor. Jag, Jane och Kim hittade en lucka i kalendern och skyndade till Ramsholmen för att ta lite taekwondo-foton tillsammans med vitsipporna bl.a. Ja, och på en sned brygga som ni ser här ovan.. Jag har inte sett alla foton - men några guldkorn har vi nog fått till. (länk)


Annat nämnbart:

• Det är firmafest imorgon och jag är "ekologisk" och ska fynda i min garderob. Det var inte lätt ska jag säga. Tacka vet jag min fina blogg! Mycket enklare att se vilka festkläder man har genom att surfa igenom Fest- och Outfits-taggen! Så nu när jag känner att det faktiskt finns en riktig nytta med outfit-bilder måste jag försöka vara lite duktigare på den fronten.
• Som perspektiv på klännings-problemet så tänker jag på när min mormor berättade att när hon var ung hade hon en festklänning och den användes i flera år. Inget konstigt med det då. 
• Bodycombat är lika roligt med lite deltagare som många kan jag konstatera. Endorfinerna lika höga efteråt. Livet ler!
• Vi har frassproblem. Messi tror att Samsams gård är under hans revir. Det morras och fräses nu stup i kvarten. Ojoj..

Mål: absolut wellness

Jag har inte bråttom - det har jag sagt förr. Mitt mål är att jag ska vara en jävligt hälsosam och pigg 70-åring. Redan vid 60 hoppas jag leva ett liv där hälsosamma val är något som är lika självklart som att sova på natten.
Jag tror att de bästa förändringarna kommer genom små steg. Jag tror inte på stor förändring över en natt. Det fungerar kanske en stund - men om vi pratar om ändringar vi vill ha för livet tror jag små steg är bästa taktiken.

Jag vill vara den där som väljer fruktsalladen framför gräddmunken för att jag känner att det är min kropp som vill det. Inte för någon rädsla att lägga på mig ett kilo eller att nån bredvid ska döma mig. Jag vill vara den som stiger upp tidigt på morgonen och gör min yoga-rutin för att min kropp vill ha det och för att jag kommer att ha en bättre dag då. Om 20 år är jag kanske till och med vegetarian för att jag förstått att kroppen inte mår så bra av kött. Eller så kanske jag bara väljer att endast äta ekologiskt kött. Vem vet hur det slutar!

Jag märker hur jag kommer närmare slutmålet hela tiden och det gör att jag känner mig lite mer tillfreds. Jag tror man måste låta saker mogna också. Jag har vänner som Maja och Sara som hoppade på vegetarian och eko-vågen för länge sen. Jag visste att det var nåt bra de gjorde - men jag kände också att jag inte var redo för det då. Allt har sin tid. Nu i vinter har jag kommit så långt att jag helst väljer ekologiska varianter av produkter i butik när det finns utbud. Besluten kommer av sig själv nu och det är precis så jag vill ha det. Viljan ska bara finnas där.  Egentligen handlar det om att hjärntvätta sig lite och låta tankarna gro en lång stund.

Nästa steg känner jag på mig är att se över andra saker. Ekologisk hudvård börjar låta mer och mer lockande. Kanske det blir nästa grej?
Eller ekologiska kläder? Jag köpte faktiskt en tröja i ekologisk bomull när jag var i New York! Små steg, små steg.

Taekwondoklubben i Nyan

Nyan skrev idag en bra artikel om vår gradering i USA. Fina ord från Kim och jag kan bara hålla med. Jane har varit skitduktig från dag 1 och trots en massiv knäskada med så många operationer att jag tappat räkningen så gav hon inte upp. Helt otrolig är hon!  Vi har flera otroliga människor i vår klubb och jag älskar dom allihop. Att se människor växa och se när de med stolthet känner att de klarar av saker - det är obeskrivligt roligt.

Jag träffade Kristi (som också nämns i artikeln) på gymmet idag och vi diskuterade hur viktigt det är med alternativ till andra sporter. Som fotboll, ishockey eller annat som många kanske känner att de inte passar in. Då är kampsport ett bra alternativ. Kristi poängterade en bra sak och det är att vi genom den här artkeln visar att man kan göra något som man är stolt över utan att behöva tävla*. I vår klubb tävlar man mest med sig själv. Det handlar om att utmana sin egen vilja och tålamod. Våga tro att det blir bättre och att hantera svackor. Självanalysen är plågsam många gånger eftersom kroppen utmanas att göra saker den aldrig gjort och det är svårt! Alla kan inte acceptera nederlaget - men de som kämpar vidare kommer att vinna i slutändan.




*man får såklart tävla om man vill - men det är inget krav.

Central Park

Vi hade inte bästa turen med vädret när vi var i New York. Däremot hade vi bästa vädret den dagen vi hade planerat in Central Park. Det regnade faktiskt både före och efter vi var där - men sålänge vårt besök var så var det strålande solsken och relativt lite vind.

Jag älskar Central Park. Skulle jag bo i New York skulle jag besöka parken så ofta det går. Jag tycker kontrasten till storstaden är så häftig. Hur det mittiallt kan bli så tyst och grönt när man några hundra meter bort kan ha folkmassor och mycket trafik. Helt fantastiskt. Dessutom är parken så stor - det är ett riktigt äventyr att gå där.
Vi hade instagram-tema på vår Central park-utflykt den här gången och det gjorde det hela ännu mer roligt. Att leka med kreativiteten tog det här turistandet till en helt ny nivå. Jag var lite sur för att jag inte fattat att ta på mig yoga-tightsen, men onödigt att sura så länge. Det är bara att jobba med det man har!

Ett bänkpress-pass

Om jag inte hade bestämt att jag inte ska ursäkta mig mera för mina bloggbeslut så hade jag sagt att det är lite småpinsamt att slänga upp gryniga mobilbilder. Ibland är frågan om en dålig bild är bättre än en ett inlägg utan bild.  Nu är jag för bilder i inlägg så vi kör på det vi har helt enkelt. Jag tänker skriva ett till inlägg om Central Park sen och kompensera med så fina bilder som möjligt.

Det viktiga med bilden är att visa min nya fina tunna träningstopp från Nike. Köpte den i New York. Den är tunn och skön och lite genomskinlig så en knallig sportbehå under är ett måste. Favvo-pantsen från Adidas piggar också upp förstås.

Det blev ett styrkepass på Avancia idag. Bänkpress med Johnny först och sen axlar och triceps. Lite mage hann jag med också innan jag måste springa iväg. Jag är nöjd för jag är ganska slut i armar och axlar vilket ju är ett bra betyg.
Jag har inte gjort bänkpress på länge och om nån håller koll så försökte jag mig på lite tyngre vikter där i höstas och början på året. Mest för att det är roligt då. Jag har orkat som mest 57,5 kg och jag är väldigt sugen på att orka hela min kroppsvikt. Som jag skulle gissa ligger nånstans mellan 63 och 65 kilo. Idag vågade jag mig på 52,5 som mest och det gick fint (en repetition, två försök).  Så jag har inte blivit mycket svagare trots ingen liknande träning på länge. Bra va?

Så - tredje styrkepasset på en vecka. Vågar jag påstå att jag är på gång nu?

styrketräningen

Jag har inte prioriterat styrketräning nu före bältesprovet utan tänkte att det får vi ta itu med efter New York-resan. Jag hade nog inte så höga tankar om mina planer så inte trodde jag att jag skulle ta itu med dom redan samma vecka jag kom hem - men ser ni! Det gjorde jag. I fredags blev det ett blygsamt benpass med avslut av en jobbig kettlebell-cirkel som sen resulterade i en fin träningsvärk som ligger kvar ännu och jäser.  Idag ska det bli lite rygg och biceps före taekwondoträningen har jag bestämt.


Motivationen är hög nu just och sen gäller det att behålla den där. Jag tänker använda mig den här metoden som Lofsan skrev om på sin blogg. Ett bra inlägg om att man inte får motivation - man måste se till att skaffa den åt sig!

the View Lounge - chapter 2

Vi intog the View Lounge efter vårt bältesprov. För att fira bältesprovet och slappna av. Bältesprovet har ju varit något som hållit oss nervösa i flera månaders tid nu.  Den här gången rättade vi till saker som vi ångrade att vi inte gjorde förra gången vi besökte den roterande loungen.. Exempelvis att äta av buffén och dessertbordet.

Att njuta av:

• Hissen på väg upp till 48:e våningen. Glashiss hela vägen! Iiiiih!
• En drink minimum per person är kravet för att komma in. Helt ok med mig! Ungefär en 20 dollar klarar du dig på om du bara vill ha en drink.
• Att se på en stor chokladfontän omringad av stora röda jordgubbar och vita marschmellows - det är ögongodis!
• Utsikten! Hela våningen roterar, du har kartan utritad på servetten under din fina drink så du kan följa med vilka byggnader du ser. Ett varv tar ungefär 60 minuter.

Det här är ett hett New York-tips! Om du gillar god mat och fina utsikter alltså.

Celebrating summer

Det här fotot tog Tessi under en av våra fotosessioner förra sommaren. Hon var med i en fototävling med det här fotot och vann! Priset var en middag på Nautical och snäll som hon är får jag vara hennes dejt! Ikväll är det vi som äter gott!

KBT

blommigt träd i Central Park 

 Jag hade bokat in mig på en pröva på-KBT i tisdags. Det här ingår i vårt hälsoårsprojekt vi har på jobbet. Sista delen av året handlar om den mentala hälsan och vi har haft föreläsningar om tankekraft och liknande tidigare.

Jag visste ingenting (trodde jag) om KBT, kognitiv beteendeterapi, när jag steg in  i psykoterapeutens rum på Medimar. Det var en halvtimmes träff och på den tiden var det förstås bara en liten inblick i hur det går till. Som jag förstår det så handlar det om att diskutera med terapeuten och få fram vilka tankar och känslor olika situationer framkallar och sen bearbeta och försöka ändra på tankesättet och ens beteende när man stöter på en situation som man har problem med.

Vi gjorde en väldigt enkel övning där jag fick tänka ut en konkret situation (på jobbet, eller fritid) som jag ofta kände frustration eller andra besvärliga känslor över. Därefter frågade terapeuten vad jag tänkte i en sån situation och jag fick notera vad jag kom fram till. Sen frågade hon vilka känslor som dök upp när jag tänkte såna tankar och jag berättade och noterade. Här var det ändå lite svårt att få fram orden, men tog till sist modet och berättade. Sen resonerade vi tillsammans vad tankarna och känslorna konkret resulterade i. Hur jobbets resultat blev när jag bemötte situationen på det här sättet. Inte så bra resultat blev det.
Sen tog vi ett nytt varv. Jag fick frågan om jag kunde tänka annorlunda i den här situationen. Hon frågade vad skulle tänka "det här skulle jag behöva göra just nu" eller "vad är det värsta som kan hända?" eller "Gynnar det här mig?". Vi kom på en alternativ tanke och jag noterade. Sen fick jag frågan om vilka känslor som månne den här tanken ger mig. Det tog en stund men sen hittade jag beskrivande känslor som var mycket mer positivt än första varvet.  När nya känslorna var framletade gick det också att komma fram till hur eventuellt resultatet av situationen skulle bli med de nya tankegångarna. Ett bättre resultat såklart.

Nu var det här en väldigt förenklad situation, vi hade ändå bara 30 minuter och hon skulle också berätta lite allmänt om KBT. I vanliga fall så kanske en session eller flera bara handlar om att prata med människan, eftersom det ofta är personer med trauman eller djupa depressioner som går på KBT. Jag hade ju en väldigt simpel situation som är ganska vanlig, så den var snabbt avklarad.

Jag tyckte det här var jätteintressant eftersom jag försöker jobba med mig själv i dehär banorna så ofta jag kan. Jag hatar att vara på dåligt humör eller känna att jag har låg självkänsla. Dyker en sådan situation upp så försöker jag fråga mig själv varför jag känner så här. Vad bottnar det i? Speciellt när jag känner att jag slänger på mig offerkoftan. Det är inte vanligt att folk försöker såra en med flit utan det är antagligen jag som hittar på att det är synd om mig. Läser in elakheter som inte egentligen finns. Då försöker jag fråga varför och sen se situationen från ett annat perspektiv. Jag vill inte vara ett offer - jag vill tro att jag kan påverka min situation själv. Det handlar om att vara modig och våga ta kontrollen.

Jag gick ett papper av psykoterapeuten med en lista på tankefällor att ta hem och begrunda. Jag smålog lite för mig själv när jag såg att "etikettering" var en kategori. Precis som jag skrev för nån vecka sen.

Ja, det här är skitintressant tycker jag. Sen är jag tacksam att jag fick pröva på KBT. Tror det är lättare att boka in sig på en session ifall det skulle behövas i framtiden nu när jag vet lite mera. Ärligt talat skulle det vara skönt att ha en session regelbundet redan.

Shorts från Nike!

En av mina kära kollegor (manliga) filosoferade och frågade igår om jag var en handväsks-tjej eller en sko-tjej. Jag svarade att jag är nog en träningskläds-tjej nuförtiden. Det är nog det roligaste att inhandla just nu. Det märks också på vad jag kom hem med från New York. Victorias secrets PINK-avdelning och Nike town var bovarna den här gången. Jag är "sooo excited" över mina nya Nike shorts! Älsk!