en semestermåndag i augusti

Foto av Tessi (blick.ax) som vi tog på en fotorunda förra veckan


Jag påbörjade en sparad semestervecka nu. Jag tog ut min sommarsemester så tidigt så jag tänkte det är bäst att spara en vecka så jag inte blir alltför besviken om sommarens skulle komma sent.

Vi skolar in Minni på nya dagiset samtidigt. Vi började i fredags med ett kort besök och det gick jättebra. Bara lek och skoj. Imorse däremot när jag och Minni kom till dagis så var hon mycket mer reserverad och klängde på mig i början, jag är säker på att hon visste vad som var på gång.  Hon var lite trött idag också och hade ett par riktiga arga stunder mellan lekarna.
Jag åkte iväg en timme sålänge de skulle äta lunch och hon blev väldigt upprörd när jag for iväg - men hade lugnat sig efter ett blöjbyte och lite vatten.
När jag sen hämtade henne var hon i full gång med att leka och hade nästan inte tid att hälsa på mig. Så det var på bästa sätt! Sen somnade hon i matstolen när vi kom hem och sover fortfarande. Gullevännen.

Vi ska flyga upp till österbotten på onsdag, jag och Minni - det ska bli roligt även om jag känner nu att det skulle vara så skönt att ha en ledig semestervecka ensam med Minni på dagis och Kim på jobb. En hel vecka med egentid! Det skulle vara helt magiskt! Jag får se till att få in allt på två dagar nu och sen kom ihåg att få till en hel vecka sen ett annat år.

Jag älskar augusti förresten. Augustivindarna, augustisolen och den där avslappnade känslan. All sommarstress som bortblåst och ännu har inte höstens alla (för många) aktiviteter dragit igång.

Två skadade små tår och 4 fästingar

foto: blick.ax


Den här dagen behövs dokumenteras. Vi gjorde första besöket till akuten med Minni imorse. Jag säger första eftersom hon är ju av en äventyrlig personlighet så det är knappast sista gången. Suck.

Hon välte ett litet bord och fick bordsskivan på sina tår. Bordsskivan var av marmor så den var tung trots att storleken var liten. Vi bor ju ett stenkast från akuten så jag gissar vi var där och ringde på 10 minuter efter att det hänt. Där blev Minni omplåstrad och fick en panadol supp i väntan på röntgen.
Det visade sig att inget var brutet - däremot en liten fraktur på tån bredvid stortån. Små frakturer gör de inget åt (det borde läka snabbt) men såret på stortån var stort så det ska vi visa upp om ett par dagar igen. Till sist fick hon ett ordentligt förband på foten och vi fick åka hem.

Hon grät massor i början, men här är jag ännu en gång tacksam att jag ammar fortfarande. Det är bästa knepet att ta till när ett barn behöver lugnas ner. Hon somnade till och med när vi väntade på röntgen. De var också snälla på akuten och gav Minni  ett klistermärke och en nallebjörn medan vi väntade. Klistermärket var extra häftigt. Att tugga på.

När vi kom hem ville hon inte stå på foten, så hon satt i sin matstol och byggde med lego en stor del av tiden.

Jag och Minni tog sedan en rekordtupplur på två timmar i sängen på eftermiddagen och efter det så har Minni varit på relativt gott humör. Hon går och klättrar och busar med sin fot redan. Hon har tillochmed testat att stå på tå! Gnäller till ibland men oftast verkar hon inte tänka på det så mycket. Härligt med barn när de inte sitter och grubblar över sjukdomar och var det gör ont. Det vore inte så dumt att ta inspiration av det!


Om ni undrar vad som hände med bordet var att det nu är bortplockat ur Minnis vardagsrum. Det har inget förtroende för tillfället. Vi är också utan soffbord - återstår att se hur vi löser det.

***

Jag plockade också 4 fästingar av katten idag. Stackars liten. Imorgon ska hon få bada i fästingmedel! Det är mycket med dom små liven...



Ur spysjuka kommer livsglädje

foto: blick.ax

Jag har just fått äta upp mina stolta ord över hur jag klarat vintern utan en enda flunssa. Två varv med varierande variant av magsjuka inom en månad.  Det är vad jag gissar det välkända fenomenet när man som förälder börjar ha sitt barn på dagis. För båda gångerna har Minni varit sjuk först, förstås i en lindrigare variant än den jag sen drabbades av. Håhå!

Hursomhelst så är det alltid något gott som händer just efter sjukdom och det är den här glädjen och tacksamheten att man mår bra.

En av alla baksidor med att vara sängliggande så länge är stelheten. Min nacke var så spänd imorse att när jag gjorde små axelrullningar lät det som att en hög med stora stockar rullade omkull när mina muskler rördde på sig varann. Lägg till knasterljud när jag vred på nacken. Isch!
Jag åtgärdade det med att sitta en lång stund och stretcha ut nacken och bröst. Det är verkligen praktiskt att ha gått så många yogatimmar så man har verktyg att ta till själv när det krisar.

Så! nu tänker jag vara friskt - för det händer mycket roligt här nu på vårsidan. Ja, och sen alla löprundor jag vill göra och lek i parken med Minni.

Puss!

vårkänslor


Våren är här! Fatta att den dök upp i år också! Puh!

Den här söndagen har bjudit på lite lite träning, en trevlig brunch på Iwa med andra Jenny,  lite pussar på Kim, städning av det mera noggrannare slaget och till sist när det slutade regna och solen kom fram gick jag och Minni ut och plaskade lite i vattenpölarna. Ja, vi var via träningssalen och busade lite också. Varje dag vi går mot varmare väder njuter jag. Inte bara för att jag tycker om att det är varmt - men hela den här rumban med att klä på barnet går ju smidigare.

Sen om ni inte visste det så är Minni helt fantastisk. Hur mycket kan man älska en sån liten person egentligen? Obegränsat.


Att våga sig på en LOB!

Jag har den senaste tiden varit väldigt trött på många saker. Nu pratar jag om ytligheter som min garderob och sen även hur jag känner mig. Eller hur jag sett ut på foton med mitt långa hår i en tråkig knut i nacken. Eller hur jag varit. Jag är en annan nu när jag är mamma. Jag har börjat fundera mer på vad jag vill, ser fokuserat på andra saker. Det är sånadär mamma-powers har jag kommit fram till. Det är som att man får en uppdatering med ledarskapsskills när man blir mamma. Eller så är det bara att det krävs av en och man får helt enkelt ta sig i kragen och verkställa. Nu är jag inte säker på att mina nya skills syns på utsidan ännu - men jag känner att hur jag tänker och ser på mig själv har ändrat.

Självklart måste utsidan matcha insidan så jag steg modigt in på Hair by Julia i tisdags och bad Rebecca kapa sådär 40 centimeter och drämma till med så många ljusa kalla slingor hon får dit samtidigt som hon också kunde färga ögonbrynen när hon ändå var på gång.  3,5 timmar senare gick jag ut som en ny människa! En väldigt nöjd sådan.



Jag tog bilderna igår när jag ännu trodde jag var på väg på taekwondoträning. Sen blev Minni gnällig och somnade så jag stannade hemma. Sånt händer!






Kickboxningsläger med Jörgen Kruth
















Wow! Vilken perfekt invigning av vår nya lokal! En världsmästare som instruktör och lite mer folk än vad vi tänkt - inte mycket mer man kan önska sig!

Lägret bestod av två pass på 90 minuter var med en halvtimmes paus däremellan. Kruth var på en riktigt kort visit den här gången så vi hämtade honom från båten och sen efter lägret skjutsade vi honom till hamnen igen. Men han hann lära oss massor på sitt korta besök!

Själv deltog jag i träning 2 som var mer sparkbetonat. Första passet var helt boxningsbetonat. Jag höll värmen första passet genom att springa efter vår lilla skrått. Inte så att man kan ha en ettåring att springa hursomhelst i en full sal med människor i rörelse - och springa undan det ville hon. haha!

Angående själva kickboxningen så  tyckte jag att jag gjorde en hel del framsteg. Jag har en förkärlek till att blunda när jag får slag mot huvudet och jag jobbade en del med det så i många fall gick det mycket bättre. Fast det finns nog att jobba på ännu... Tyvärr blir det alldeles för lång tid mellan mina kickboxningspass så framstegen sköljer inte över mig precis.

Allt det vi gjorde kändes användbart och jag tyckte det var enkelt att ta med sig teknikerna när vi sparrade fritt senare. Det är bra, för det är inte alltid självklart att det man övar på i drillar fastnar och gör att man förstår precis hur man ska använda i andra situationer. Det i sig visar ju hur bra Jörgen är.

Tack till alla som deltog och gjorde det här lägret så roligt! Grundkurs i kickboxning kör igång ikväll kl 18.00!

Kickboxingläger i helgen!

Bild från lägret ifjol

Imorgon kommer  Jörgen Kruth hit till Åland för att hålla ett träningsläger i Nordic Budos regi. Nordic Budo är förresten vårt föreningsnamn nu eftersom vi inte bara erbjuder taekwondo längre utan också kickboxning och tyckte att Mariehamns taekwondoklubb är lite missvisande då.

Jörgen är en av våra klubb-faddrar och Kim och kickboxarna håller regelbunden kontakt. Om ni minns ifjol så hade vi också ett läger med honom, den här gången skulle jag säga att det är lite större och vi har det öppet för andra att delta. Intresset har varit stort så vi är mer än glada över det! Det är knökfullt!

Ifjol var jag dundergravid så deltog inte, i år kommer jag och Kim att delta omvartannat eftersom Minni är för liten att vara med ännu. hehe!

Såhär såg det ut förra gången han var här -> Länk!

kroppen och träningen

Fokuset är ännu på topp här! Jag försöker påminna mig själv att det är kontinuiteten på träningen som ger resultat - inte ett träningspass i sig. Den tanken får mig ner i gymmet flera gånger i veckan nu. Sen har jag aldrig varit mera tacksam över hemmagymmet som jag är nu. Jag instruerar ju pass på gymmet och jag har absolut inte lust att välja bort Minni-tid för min egen träning. Så jag är glad att det fungerar bra att kombinera styrketräning hemma och Minni-tid.

Det är ingen nyhet att det är roligare att träna när man har ett syfte och mål med det man gör. Ändå förvånar det mig att jag måste inse det om och om igen. Det är väl mänskligt gissar jag. Vad är syftet då? Min prio just nu är att stärka upp musklerna kring höftpartiet och stärka upp ryggen och magen. Typiska mamma-issues helt enkelt. Hittills har min kropp varit tacksam och belönat mig med frisk rygg, så jag är glad över det. Jag hade nästan konstant smärta i den hela hösten och nu har jag inga känningar alls! Jag känner också av en helt annan styrka i kroppen när jag går runt och bär på Minni nu  - trots att hon växer och blir tyngre varje dag. Härlig känsla att känna sig frisk och stark. Jag vill ha mer!


Sköldkörteln

Jag minns inte om jag nämnde det här när jag var gravid - men jag åt thyroxin för sköldkörteln under nästan hela graviditeten. Jag hade underproduktion, vilket tydligen är ganska vanligt hos gravida och fick då pröva mig fram till en bra dos. Det var regelbundna blodprov under hela graviditeten. Sen efter förlossningen tog jag inga fler tabletter. Efter ungefär 3 månader tog jag ett nytt blodprov och det visade att alla värden var ok. Skönt!

Jag fick ändå rekommendation att ta ett nytt blodprov ett år efter förlossningen och nu när vi närmar oss ettårsdagen fick jag det gjort. I torsdags ringde läkaren upp och sa att mina värden var så låga så att hon rekommenderade mig att börja äta thyroxin igen. Det är inte helt onormalt att det kan vara problem en stund efter en graviditet, så det behöver inte vara livslångt sa hon. Så nu fick jag en rekommendation på hur mycket jag skulle ta (tur att jag hade tabletterna kvar)  och sen blir det uppföljning och läkarbesök om 4 veckor.

Det var lite jobbigare att ta in den här gången, måste jag erkänna. När jag var gravid så var hela kroppen konstig så då kunde jag acceptera att det var något som inte var som det ska. Nu däremot vill jag inte ha nåt fel någonstans. Sen tycker jag det är väldigt svårt att förslå sig på den här sköldkörteln också. Jag förstår inte varför det är så här och det stör mig en aning.

För att förklara snabbt så sitter sköldkörteln i halsen och producerar som påverkar nästan alla kroppens funktioner och ämnesomsättning. Så underproduktion tar då ner ämnesomsättningen lite och man kan ha svårt att gå ner i vikt exempelvis.

Google säger om symtom så här:

Exempel på tidiga symtom på hypotyreos (underproduktion) är

  • trötthet eller nedsatt ork
  • depression
  • koncentrationssvårigheter
  • frusenhet.

Exempel på senare symtom är

  • torr hud och torrt hår
  • förstoppning
  • sämre minne.

Väldigt diffusa symptom. Jag har varit trött den senaste tiden - men avskrivit det som att jag börjat jobba och allt som har med det att göra. Humöret har inte heller varit speciellt uppåt alla gånger - jag har faktiskt varit lite djupare ner i svackor än vad jag brukar. Jag har haft ett par "psykbryt". Hehe.  Det har jag också avskrivit som temporärt med tanke på hur livet har ändrat nu med att jobba och vara mamma och för att jag är så trött. "Bara jag får sova blir jag nog på bra humör igen" är en mening som susat på i mitt huvud väldigt ofta.  Sist och slutligen kanske det inte bara varit så då. Vem vet?

Det finns inte så mycket att göra nu än att se till att få upp värdena genom att äta thyroxin och sen hoppas att allt ordnar sig. Som läkaren (och dr Google) sa så är det antagligen temporärt.




En bodycombatlicens!

En uppdatering av headern är på sin plats tycker jag! En instruktörs-inspirerande bild som min fina kära fotografvän Tessi på blick.ax tagit. Den speglar verkligen hur jag känner mig just nu!


Succegänget på licensvideon :) 

I torsdags instruerade jag mitt första officiella Bodycombatpass på Avancia efter mammaledigheten. Jag tränade och filmade in en video i början på månaden där jag instruerade en klass. Efter två filmningsförsök var jag nöjd och skickade in till Les Mills för godkännande. Förra helgen fick jag svar att jag var godkänd och fick min licens tillbaka.
Som instruktör så kan man vara borta ett år utan att behöva licensfilma igen - men jag kände inte att jag var redo redan i september ifjol - då jag passerade ett år ledigt. Nu däremot är kroppen med och jag tycker själv att pausen gjort mig gott som instruktör också. Jag känner att jag har bättre kontroll på hur jag vill vara som instruktör och vad syftet med mitt jobb är. Svårt att riktigt förklara - men det är ett annat fokus. Säkert dom här mamma powers jag har fått! (skojar inte)

Det är mycket på gång nu. Vi har ikväll flyttat taekwondoklubben till en ny lokal. Så spännande! Vi saknar lite saker ännu så det är lite tomt - men potentialen är stor och det kommer att bli helt suveränt är jag säker på! Så räkna med att det kommer bilder på det sen.








uppföljning av januarilöfte

Ja, andra veckan med mina januarilöften att veckohandla kan vi ju ta en uppföljning av.

- Har du inte din sambo med på trådarna så kan han bli lite chockad när han far till butiken första gången. Det gör inte så mycket - han överlever.

- Fast JAG tyckte söndag var en jättebra dag för storinköp tyckte butiken inte det. När Kim var i butiken fick jag säkert 5 bilder på tomma hyllor där saker jag skulle ha borde ha funnits. haha. Vi klarade oss ändå - men jag måste lägga upp en ny strategi.




2016

Även om det är klyschigt med nystart till nya året så kan det inte bli mer tydligt än vad det är för mig den här gången. Jag började jobba idag efter att ha varit hemma med Minni hela året. Idag var det min tur att stiga upp tidigt, klä på mig jobbkläder, sopa fram bilen under snön och köra till jobbet, medans Kim och Minni låg kvar under täcket och myste.




Jag är så pepp nu! Jag försöker ändå se nyktert på tillvaron. Skingra mellan alla tankar som flyger i huvudet och allt jag är motiverad till nu just. Jag har ett nytt motto som jag går och tänker för mig själv. Att 2015 var året jag tänkte på vad jag skulle göra. 2016 är året jag slutar tänka och bara gör.  

ALLT är möjligt! Den känslan är så härligt, men jag vet ju att det går över. Så det gäller att inte försöka sig på allt och det blir pannkaka av allt. Inte heller tänka hela året ut. Jag försöker tänka januari. Inte längre.
Eftersom jag inte vet hur det kommer att kännas att jobba dagtid och vara mamma när jag kommer hem så har jag lagt två mål som gör vardagslivet lite lättare:
- veckoplanera matinköp. Det här har jag försökt många gånger, men har inte fått in en bra rutin. Nu är det skärpning!
- Plocka och städa lite varje dag. Jag blir stressad av oreda och jag tycker jag är världens sämsta på att plocka upp efter mig. Men det behövs inte mycket varje dag för att få mig på bättre humör.

Hittills har det gått bra. ;)


Träningsmålen tar vi ett annat inlägg. Nu ska Minni ha sin kvällsgröt! Puss!



En liten summering av träningsåret 2015

Ja, det här träningsåret har sett annorlunda ut, såklart. Det har varit ett väldigt omtumlande år för mitt träningsego. Känslomässigt har det varit en enda storm tycker jag. Nu i slutet på året känns det ändå som att jag har kommit på rätt bana och jag är så j-a peppad på vad 2016 har att erbjuda!

Men för att hålla det kort - det är inte så mycket att säga här egentligen. Början på året var jag höggravid och dedär få timmarna jag hade energi lade jag på att slipa och spackla väggarna i rummen i källaren. Ingen rapporterad träning före veckan efter att Minni kommit till världen. Då var det mammaMage-appen som gällde och korta promenader på mindre än 2 km per gång. 

323 kilometer med barnvagn har jag gått sen dess. Eller ska vi säga att det är de kilometrar jag har bokfört i min träningsdagbok på funbeat.se. Det är nog säkert 10-15 kilometer till som jag inte bokfört.

Sen kommer lite fjuttig statistik. Under 2015 har jag avverkat:
66 pass mamma fitness. Dit hör mammaMage-app och träning från Olga Rönnbergs mammaträningsbok.
12 pass taekwondo. (pinsamt lite)
43 pass styrketräning.
19 pass rörlighetsträning
8  pass cirkelträning.
5 Bodycombatpass
4 pass kickboxning

Så, det var det. Jag tänkte ännu hinna klämma in ett styrkepass imorgon innan jag säger hejdå till träningsåret. Sen får man väl bara säga åt 2016: Bring it!

ett krafttag för höftstabiliteten

Inte ännu - men snart fixar vi nog pullupsen igen! Övning ger träning. Ja, det har inget med höftstabilitet att göra - men liten belöning efteråt behöver man ju.

Bulgariska utfall med stor fokus på att höften ska vara stabil.  Om jag ser lite sur ut är det för att jag är jätteavundsjuk på Janes nike-tights.

Till väderdagboken - vi har fått minusgrader till Åland nu äntligen. Lagom till nyår. Ingen snö dock.

Så.
Jag har försökt själv sådär halvhjärtat att styra upp min träning. När det har gjorts halvhjärtat och oseriöst så har det förstås inte blivit till nåt. Varje gång jag gått ner i gymmet har jag varit osäker på vad jag ska göra. Det har i sin tur resulterat i att jag lite mist tron på mig själv och surat en hel del. Det går som inte att planera åt sig själv!

Jag har i ryggen nu för femtioelfte gången i höst och nu kände jag att det räckte. Det räcker med ursäkterna och det räcker med att tycka synd om mig själv och det räcker med att det gör ont. Så jag bad snällt Jane om hjälp vilket resulterade i att vi idag tog ett träningspass tillsammans där vi fokuserade på bålstabilitet och bra teknik. Jag lärde mig bland annat att släppa egot och inte göra raka marklyft djupare än vad min rörlighet verkligen tillåter. Tänk vilken skillnad när jag tränade säkert, men fortfarande tungt.  Det kändes jättebra att gå ut från gymmet och veta att jag tränat vettigt! Ingen flamstramsträning utan något som faktiskt gör min kropp nytta. Så tack till Jane! Puss puss puss!

Jag kommer förutom att styrketräna även stretcha höftböjaren DAGLIGEN (och banne mig om jag inte gör det). Ni kan ju fråga om ett par dagar hur det går för mig. ;)



#10månadersenförlossning




tränat

Egentligen tänkte jag inte skriva nåt. Det är mera snack än verkstad när det kommer till träning nu. Så jag funderade att jag skulle göra tvärtom. Mera verkstad och mindre snack liksom. Börjar imorgon. hehe. Motivationen har varit låg och ursäkterna så stora att jaa,, Däremot tror jag det börjar vända nu. Idag instruerade jag kvällens taekwondoträning - men deltog också själv och fick mig en riktig käftsmäll på 90 minuter.
Lurk-Hanna hade pulsmätare på och enligt den så brände hon över 800 kCal ikväll. Så vi hade bra tempo på! Tyvärr gjorde jag bort mig och hade en alltför tuff uppvärmning. Åtminstone mina ben blev full med mjölksyra och det var inte till hjälp när vi skulle sparka explosivt sen. Däremot var det bra för psyket med en riktig rivstart.

Sen har jag smått börjat på mitt projekt att få tillbaka min Bodycombat-licens också.  Jag ska snart filma ett pass för att skicka in för godkännande. Känns bra med ett kortsiktigt mål. Det känns också bra att ha Bodycombat-musiken tillbaka i öronen. Den gör mig glad!

***

Ja, vad Minni gjort idag undrar ni?
Hon var på babysim imorse och åkte med huvudet före nerför en rutchbana ner i vattnet och så hoppade hon från poolkanten, samt simmade med simkuddar runt armarna helt själv.
På eftermiddagen var hon på shopping till Maxinge och nu ikväll var hon med på taekwondoträning. Hon avslutade kvällen med att hitta kakaopulvret i ett skåp och hällde det över sig.
Händelserik dag alltså!