KBT

blommigt träd i Central Park 

 Jag hade bokat in mig på en pröva på-KBT i tisdags. Det här ingår i vårt hälsoårsprojekt vi har på jobbet. Sista delen av året handlar om den mentala hälsan och vi har haft föreläsningar om tankekraft och liknande tidigare.

Jag visste ingenting (trodde jag) om KBT, kognitiv beteendeterapi, när jag steg in  i psykoterapeutens rum på Medimar. Det var en halvtimmes träff och på den tiden var det förstås bara en liten inblick i hur det går till. Som jag förstår det så handlar det om att diskutera med terapeuten och få fram vilka tankar och känslor olika situationer framkallar och sen bearbeta och försöka ändra på tankesättet och ens beteende när man stöter på en situation som man har problem med.

Vi gjorde en väldigt enkel övning där jag fick tänka ut en konkret situation (på jobbet, eller fritid) som jag ofta kände frustration eller andra besvärliga känslor över. Därefter frågade terapeuten vad jag tänkte i en sån situation och jag fick notera vad jag kom fram till. Sen frågade hon vilka känslor som dök upp när jag tänkte såna tankar och jag berättade och noterade. Här var det ändå lite svårt att få fram orden, men tog till sist modet och berättade. Sen resonerade vi tillsammans vad tankarna och känslorna konkret resulterade i. Hur jobbets resultat blev när jag bemötte situationen på det här sättet. Inte så bra resultat blev det.
Sen tog vi ett nytt varv. Jag fick frågan om jag kunde tänka annorlunda i den här situationen. Hon frågade vad skulle tänka "det här skulle jag behöva göra just nu" eller "vad är det värsta som kan hända?" eller "Gynnar det här mig?". Vi kom på en alternativ tanke och jag noterade. Sen fick jag frågan om vilka känslor som månne den här tanken ger mig. Det tog en stund men sen hittade jag beskrivande känslor som var mycket mer positivt än första varvet.  När nya känslorna var framletade gick det också att komma fram till hur eventuellt resultatet av situationen skulle bli med de nya tankegångarna. Ett bättre resultat såklart.

Nu var det här en väldigt förenklad situation, vi hade ändå bara 30 minuter och hon skulle också berätta lite allmänt om KBT. I vanliga fall så kanske en session eller flera bara handlar om att prata med människan, eftersom det ofta är personer med trauman eller djupa depressioner som går på KBT. Jag hade ju en väldigt simpel situation som är ganska vanlig, så den var snabbt avklarad.

Jag tyckte det här var jätteintressant eftersom jag försöker jobba med mig själv i dehär banorna så ofta jag kan. Jag hatar att vara på dåligt humör eller känna att jag har låg självkänsla. Dyker en sådan situation upp så försöker jag fråga mig själv varför jag känner så här. Vad bottnar det i? Speciellt när jag känner att jag slänger på mig offerkoftan. Det är inte vanligt att folk försöker såra en med flit utan det är antagligen jag som hittar på att det är synd om mig. Läser in elakheter som inte egentligen finns. Då försöker jag fråga varför och sen se situationen från ett annat perspektiv. Jag vill inte vara ett offer - jag vill tro att jag kan påverka min situation själv. Det handlar om att vara modig och våga ta kontrollen.

Jag gick ett papper av psykoterapeuten med en lista på tankefällor att ta hem och begrunda. Jag smålog lite för mig själv när jag såg att "etikettering" var en kategori. Precis som jag skrev för nån vecka sen.

Ja, det här är skitintressant tycker jag. Sen är jag tacksam att jag fick pröva på KBT. Tror det är lättare att boka in sig på en session ifall det skulle behövas i framtiden nu när jag vet lite mera. Ärligt talat skulle det vara skönt att ha en session regelbundet redan.