Hemmaträning med Paolo!

Kom hem tidigt från jobbet idag och passade på att träna hemma. Jag var nyfiken på att testa övningarna som Paolo Roberto demonstrerade i senaste numret av Hälsa & Fitness. Från hans nya bok förstås. Som jag gärna skulle ha i min ägo förresten. Jag är antagligen påverkad av trenden på instagram för jag är just nu väldigt nyfiken på vad man kan göra med egna kroppen som vikt. Det är tungt att lyfta sig själv och alla dessa varianter på armpressar som finns - det gör ju det hela oliiidligt spännande!

Värmde upp med att stå på händer. Den där rädslan att sparka sig upp börjar lägga sig och det känns mera bekvämt. Gjorde sen de 5 övningar som fanns i tidningen i en cirkel på 15 minuter. Kämparglöden var inte så bra - men svetten rann i pannan när jag var klar så det får väl duga den här gången. Jag försökte nu främst bli vän med övningarna. Den ena som är en jag tänker bli bättre på är en armpress där man svingar benet och stretchar höften när man är i lägsta läget. Rörlighet och styrka samtidigt - det är en bra kombo att få ut ur en övning!

Höstmyset

Äntligen vintertid! Nån annan än jag som kände att de hittat rätt imorse? Jag tror jag gått på vintertid hela hösten. Det känns som att jag är i sync! imorse åtminstone.. ska väl inte vara för kaxig.

Tänkte bjuda på lite bilder från helgen! Vi njuter verkligen av vår glasveranda nu när vi fått bort allt som påminns om renovering. Jag snickrade lite executively i fredags genom att Kim gjorde jobbet så att säga. Ett "marmor"-bord! Det är bra att man kan ha nytta av en gammal diskbänksskiva. Här hängde vi både fredag och lördagkväll. Jag har alltid gillat vår glasveranda - men nu börjar den verkligen visa sitt potential.

Fredagsfys med en Bodyattack

Jag vet inte hur folk som inte motionerar överlever. Ett par dagar utan endorfiner och jag är full av dålig energi och frustration som jag behöver få ut. Skulle jag helt sluta röra på mig skulle jag slå ihjäl nån inom ett par månader - så känns det! Alla haters på nätet måste ju vara omotionerande människor som inte förstår var man hittar livslusten!

Jag fick mig tillbaka på banan den här veckan med ett häftigt Bodycombatpass i torsdags. Följde sedan upp det igår med att träna kettlebells själv och sen hoppade jag spontant på Kickis halvtimmes Bodyattack. Attack är så roligt! Hoppa omkring till glad musik - det gav en sån härlig fredagskick! "Pour some sugar on meee" och höga glada X-hopp är en fin kombo! ut med arbetveckan och in med helgen! Så ska  fredagsfys se ut!

Äh! Funkar säkert på en lördagsfys också:

Nya glasögon från Favoptic

Jag har lääänge gått och funderat på att uppdatera mig från 00-talet till 01-talet när det kommer till glasögon men i vissa fall tar det länge från tanke till handling. Men nu ser ni!

Jag tröttnade på tam service hos lokala glasögonbutiken. Kalla mig gammalmodig, men tycker inte det är mitt jobb som kund att gå fram och slita i försäljaren och skrika "jag vill handla glasögon - är du intresserad av att sälja nåt?!?" Istället för att gå runt och reta upp mig på det så tänkte jag om. Kom på att jag att har jag klarat av att köpa ett helt kök via internet så då kan ju inte ett par glasögon vara så svårt att få hemskickat.

Favoptic har en fina bågar till riktigt plånboksvänliga priser. Det är busenkelt att beställa hem provbågar. Gillar du bågarna så är det bara att fylla i ett litet beställningsformulär på nätet, pricka i på provbågarna var dina pupiller  är, skicka med ett recept från optikern och så dyker glasögonen upp inom 2 veckor.

Igår kom mina nya brillor i ett litet paket på posten. Ett par i modellen Caserta (brun). De åkte på direkt och satt perfekt på nosen! Behövde ingen justering what so ever!

JAG fullkomligt ÄLSKAR WEBSHOPPING! haha!

Måndagsfeeling

Det här har nog varit en riktig praktmåndag för min del. Vaknade tio över 8 imorse. Bara det! Jag är lite snuvig och tröttheten har kommit ikapp efter att jag var uppe två nätter förra veckan. Så humöret sjönk lite idag när piggheten alldrig kom.

Men jag känner att det är på väg tillbaka nu. Jag ska strax iväg med Jane och hålla grundkurs och sen är det vanlig träning. Det är en garanterad humörshöjare. När man stiger in i träningssalen så lämnar man resten av dagen bakom sig och när man stiger ur den igen så är humöret på topp. Guld värd!

Häschtägg: taekwondo !

Mysträning och kossack-squats

 

Igår och inatt hade Anton (min fina lillebror) och hans Anna på besök! Så roligt att ha besök även om det var en kort visit den här gången. Jag och Kim fick iallafall utnyttjat lite arbetskraft (man kommer inte och hälsar på gratis hehe). Tack vare att Kim och Kaj jobbade hårt i kylan och Anton och Anna var med och hjälpte till så kom vi riktigt långt med att byta panel på baksidan av huset. Så det är vi mer än tacksamma för.

Jag, Anton och Anna var sen och hade fredagsfys på gymmet. Anna hade sitt program att köra och jag och Anton hängde på lite. Det blev ett myspass för min del - ett sånt där pass då man lattjar på lite. Gör det som är roligt - testar lite olika saker och vips så har man kokat ihop en träningsvärkssoppa åt sig.
Passade på att ta tekniktips på frivändningar, så det blev en hel del sånt. Sen lite bänkpress, men jag var svag. Så sen en salig blandning av kettlebells, armpressar på fingrar, TRX-övningar, plyohopp och så övade jag en bra stund på pistols.
Testade att göra kossack-övningar seriöst - vilket gick över förväntan. Men som det brukar vara när nåt går över förväntan är att musklerna typ dör efteråt.

Kossack squats är en bra rörlighetsövning som är bra att öva in för en som tränar kamsport eftersom det ger bättre rörlighet i höften och därmed även bättre och högre sparkar.

Här en tydlig video. Sen lägger han på en fin tvist också - måste testa det sen när jag har vanliga under kontroll.

Och efter fredagsfys är man förtjänt av fredagsmys! Vi invigde vår hemmabio i glasverandan och eldade höstens första kamineld. Pain and Gain var passande underhållning!

Påverka dig själv med rätt saker!

 

 

Jag försöker alltid jobba med att känna mig nöjd över mig själv. Att gå runt och ha komplex över min kropp anser jag total slöseri med tid. OM jag vill ändra på något så vet jag vad som krävs och får jag inte arslet i rörelse för att ta mig dit, så har jag egentligen inget att gnälla över. Gör nåt eller va tyst är min filosofi!

I våras hade jag för första gången på länge en liten (väldigt liten - men irriterande) kris. Tyckte faktiskt jag var lite rund och usch vad sur jag blev. Kände mig obekväm och gnällig.  Efter en tids analyserande hur det blivit såhär så kom jag på att instagram var en bov i dramat. Jag följde några fitnessdonnor som bara lade upp bilder på sig själv med sina platta magar och  sina proteinrika måltider. Även om jag vet att de gör det för sitt tävlandets skull så hade det påverkat mig negativt. Så jag tog en rensning direkt. Bort med alla som endast lade upp bilder på sina deffade kroppar och istället började jag följa yoga_girl och andra inspiratörer som hade vackra omgivningar, leenden och livsnjutning som tema.
Och tänk vad en sån liten sak kan hjälpa ens välbefinnande!  Jag rensade också i vilka bloggar jag läste och fokuserade på dom som förespråkade välmående och mindre kroppsfixering.

Så - mitt råd är alltså att analysera läget om du känner dig missnöjd och se till att vända dig från sådant och välj istället källor som får dig att må bra. Intryck från bara en bild kan göra mycket. Eller en bekant. Eller en artikel i en tidning. Eller dina egna tankar.

Hälsoåret - en bra mellanrapport

Ni minns kanske att jag nämnt att vi har ett projekt på jobbet som heter Hälsoåret. Vi får göra fystester hos Medimar. Vi gjorde ett i våras när projektet började och sen ska vi göra ett om ett år när projektet avslutas. Dessutom ett nu på hösten för att vi ska få veta om vi är på väg åt rätt håll, samt behålla motivationen lite. Ett år är ändå en ganska lång period.

I våras var jag inte i så bra form. Alltså jag jämför med mig själv. Jag var stark, men om vi tar till kroppsformen så var jag nåt kilo mer än vad jag brukar vara normalt. Idag före testerna så gissade jag att jag gått ner nåt kilo och visste också att midjemåttet hade minskat lite. Sen gissade jag också att konditionen hade förbättrats eftersom jag nog medvetet tränat mera kondition i höst än vad jag gjorde före förra testet.

Jag vaknade med huvudvärk i morse så jag var inte i toppskick när jag kl 9.00 skulle ta mitt test. Sen blev det lite strul. När jag cyklat 1,5 minuter så kom vi på att pulsbandet inte var på. Så jag fick börja om. Sen gav pulsbandet inte nån bra signal hur vi än placerade det. Men eftersom maskinen mest avläste utandningsluften (jag cyklade med en mask på) så fick vi ut ett bra värde. Jag kom upp i 50,8 VO2Kg. Så jämfört med mitt tidigare värde hade jag ökat syreupptagningsfömågan med ca 5.  50,8 var över gränsen till klassen "superior". Check på den!

Sen styrketesterna. Min huvudvärk var lite värre nu, men jag visste ju att det inte var så jobbiga tester ändå. Bålstyrkan gjorde vi först. Jag höll ut en 5 kilos hantel rakt ut från kroppen med båda händerna så länge jag kunde. Utan att röra på kroppen eller sänka armarna. Jag fick sluta vid 80 sekunder för det var max för vad man behövde göra. Jag skulle nog inte ha orkat mycket längre. Tyckte det var jobbigare än vad jag mindes. Men jag klarade det = grönt på bålstyrkan!
Ëfteråt var det magstyrka iform av rena situps. Utan att jobba med höftböjarna så fötterna fick inte börja röra sig alltför mycket uppåt. Det här var det enda jag hade rött på i förra testet så jag var lite taggad att förbättra. På samma gång rädd att misslyckas. Det var tungt men kom upp i 14 flera än tidigare. 38 godkända situps. Grönt på den också!

Benstyrkan var sista testet och den var jag inte så bekymrad över. Däremot blev jag överraskad över hur lätt det kändes jämfört med i våras. Då kämpade jag hårt att orka med de 48 knäböj jag gjorde. Minns att de 10 sista var riktigt plågsamma. Idag blev jag avbruten vid 60 stycken för att det var gränsen för grönt. Jag skulle nog ha orkat några till.

Sen kom det även lite förbättringar i kroppsmåtten. Jag hade inte vägt mig sen förra testet i våras men kände mig som en 63:a, så jag blev inte förvånad att jag det var det vågen sa. Så  1,8 kilo hade jag gått ner. Min fettprocent som var Grön/orange förra gången var nu också ner på grön-nivå. Där hade jag nog trott att det var mera än 0,3 % minskning.  Det är endå bara en våg så det är inte så mycket att fundera över. Midjemåttet hade minskat med 8 centimeter däremot och det var väl dagens största överraskning. Även om jag visste att det blivit mindre så hade jag nog inte trott den siffran. Så check på den också!
Saldot var alltså att allt jag hade grönt från tidigare behöll jag och de två saker jag hade rött och grönt/orange fick jag omvandlat till grönt. Så grymt nöjd men med otroligt hemsk huvudvärk studsade jag ut från Medimar.

Förbättringarna jag gjorde har ju kommit nu efter sommaren. Jag har tränat mycket och ätit bättre - men långt ifrån perfekt. Så det går att komma en bra bit med ökad träning. Att jag börjat aktivt träna taekwondo igen har hjälpt mycket, men sen har jag ju tränat inför Lidingöloppet och deltagit i träningskonvent också de senaste månaderna. Kul att se att det ger resultat!
Nu är det ett nytt halvår med fokus på nästa mätning. Spännande!

Före och efter. Pust.. ser verkligen inte frisk ut på den senare bilden. Dranerad på energi + huvudvärk gör en inte pigg precis.

Projekt: Double arm lever

Och vad det heter på svenska kommer jag inte på nu. Flygplanka? fniss!
Jag och Jane har våra sidoprojekt. Stå på händer osv. Skitkula grejer! Utmaningarna tar aldrig slut och instagram är full av inspiration (leta på #calisthenics). Mitt i allt är allt möjligt! När man kan göra det på två händer kan man försöka med bara en hand. Bara det!

Hittade den här videon nedanför på StayFit - bloggen. Den hjälpte mig att få en bra början. Nu gäller det att finslipa detaljerna. Så, se den och sen gör du ett försök!

Ett möte med Mårten Nylen

Mårten Nylen är kanske min störta förebild i dagsläget. Att jag fick träffa honom igår är väl kanske lika stort som att jag skulle ha fått träffa Axl Rose när jag var 15. Förutom att jag är vuxen och kan bemöta min idol utan att skrika eller svimma då. hehe.

Nylen är för er som inte är bekanta med honom mest känd som tränare för Biggest Loser Sverige där han gör grymma resultat med deltagarna. Han tränar även kändisar som Wyclef Jean, Busta Rhymes, Petter och har även förberett Joel Kinnaman för filmen Robocop. Dessutom har han bl.a. flera världsmästare i thaiboxning på sin lista på kunder. Så han är en grym coach som verkligen vet vad han håller på med.
Det som gör att han är en stor förebild för mig är förutom att han gör riktigt grymma sparkar även verkar vara en sån ödmjuk person - vilket för mig är definitionen på en riktig fighter. En person som vet att han är på topp, men behöver inte hävda sig och kan erkänna att han inte kan allt. Men mycket kan han. My God!

Workshopen vi hade var första i vår instruktörsutbildning med taekwondoförbundet och det kunde inte bli en bättre start. Jag och Jane hade förberett flera sidor av frågor kring motivation och mål före mötet - men vi behövde inte ens ta fram våra anteckningar. Mårten började prata direkt vi satt oss ner och sen pratade han med ett sånt engagemang långt över en timme. Vi fick svar på våra frågor innan vi ens hann säga dom - även om vi nog hann inflika en hel del nya frågor.
Att möta nån som brinner så för vad han gör ger en sån energi. Dessutom är det ett område som jag älskar så jag satt  koncentrerat och lyssnade för att inte missa ett endaste litet ord! Inte glömma nåt!

Vi pratade om coachning, hur få adepter att lägga mål och hur ta dom från a till b. Samt få dom att hålla motivationen och klara motgångar. Vi fick många nya knep att använda.

Jag är så tacksam för det här. Dör nästan av lycka. SÅ BRA!!

Han skrev om oss i sin blogg också. Läs här!

Ser ni hur rödbrusig jag är. Hehe. Keep it cool Jenny...

Sen försökte vi verkligen få ner allt på papper. Tror vi fick ner det mesta faktiskt.

det är den här hösttröttheten

Bloggen ligger lite nerprioriterat nu. Har mycket på gång efter jobbet och sen är jag och Kim jätteupptagna med att se Homeland. Vi korkade upp säsong 2 igår så snart är det väl över. Tidskrävande hobby att se på serier - men det är min favoritnervarvning. Meditation i all sin ära - Jenny intar sin framför teven. 
Homeland är förresten lika bra som ryktet säger. Absolut sevärd!

Eller teve var fel, vi kollar på vår hemmabio förstås. Samsam gillar att sitta långt fram:

Den här veckan har jag också börjat en utbildning. Kim håller i finska taekwondoförbundets regi instruktörsutbildning nivå 3. Riktiga studiepoäng och allt. Jag har tidigare gått nivå 1 och 2 så det här är nästa steg. Målet med utbildningen är att man sedan ska vara redo att ansvara för en egen klubb - alltså agera chefsinstruktör.
Vi kommer att träffa intressanta träningsprofiler och det blir kommer jag att berätta mer om när det händer. Sjukt kul kommer det att bli!

Sen njuter jag av fina oktober också. Såhär fint var det imorse före jag satte mig på cykeln mot jobbet. Tyvärr kom dimma och regn sen så det var mindre sexigt.

I helgen åker jag till Stockholm igen. Det blir tredje helgen på en månads tid. Inte undra på att det känns som att schemat är fullt. Mamma och pappa kommer också att vara där! Superbonus!

När jag inte gör allt det här sover jag massor. typ.

#Bänkpressmåndag

Hej finisar!
Hur har ni börjat er vecka då?
Jag tog mig till gymmet idag! Efter en paus på några veckor från bänkpressen var det dags igen. Det gick skitbra! Två reps på 50 kilo, vilket betyder bästa hittills. Sen brände jag även av 5 reps på 45 kilo.. tror inte jag klarat så många tidigare. Att känna sig stark - det är grejer det!

Nu dags att åka iväg till bergskyddet och hjälpa Jane med grundkursen (taekwondo). Därefter egen tkd-träning och sen vips så är den här dagen förbi. Måndagar, då är det fullt tempo på!

Nästan lika fint som i somras idag på Åland (20 grader!!) så tyckte bilden inte var helt ute.

motivation! Träningsmål för hösten och vintern

Alltså det här med att ha mål med sin träning. Ni har säkert hört det också. "Det är viktigt att ha ett mål så du har något att sträva efter".  Just nu i skrivande stund kommer jag på vad mitt problem har varit alltför ofta. 60% av gångerna jag lagt upp ett halvkasst mål är att det saknar betydelse för mig. Jag bryr mig egenligen inte.

Jag har ofta satt upp träningsmål och direkt jag sagt det ut högt så har jag helt tappat intresset för det och istället börjat träna nåt helt annat. Det går inte att hitta på ett mål hur som helst. Det måste betyda något för dig också. Förstås. Mening med allt ska det vara.

Sen hjälper det att ha nåt att sikta på - jag kan ju ärligt säga att jag hade inte sprungit många kilometer i år om jag inte anmält mig till Lidingöloppet. Nu funderar jag på att springa igen nästa år och då måste jag träna mera för jag vill ju ha bättre tid nästa gång.

Min motivation kring taekwondoträningen har också fått en liten boost i höst. Dels beror det på att jag själv deltar i träningarna mera aktivt nu än ifjol. Då blev det ett medvetet val att välja bort vissa träningskvällar pga renoveringen och när jag befann mig i salen så instruerade jag mest själv. Men tränar jag inte själv så märker jag inga framsteg och det är döden för motivationen.
 Sen fick  min nyfunna motivation ännu en boost när jag fick inbjudan till en gradering.
Det betyder att jag måste slipa på en hel del. Teknikerna ska slipas, fomer ska studeras och sen har jag en del svaga områden som jag vill bli bättre på.

Så - det är bara att börja jobba! Övning ger träning som vi brukar säga!



Det är träning imorgonbitti förresten.. 9 o'clock!

Mitt första Lidingölopp (15 km)

 

Ja, då var det över. Det som jag fruktat/sett framemot sen jul ifjol. Jag gav ju det som julklapp åt min svåger Jonas - så det var han och jag som snörade på oss skorna på lördagmorgon. Emmelie och Moa var hejaklack och väskbärare. Så ett stabilt team var vi!

Jag hade ångest kring hur jag skulle klä mig - märks att jag är så oerfaren med den här löpningen. 6 grader och snålblåst. Hur varmt blir det då man springer? Det slutade med att jag hade ett par kompressionstights jag fått låna av Jane, en långärmad underställströja och en tunn löparjacka som jag lånade av syrran. Det visade sig senare vara helt perfekt - även om det var kyligt före loppet.

Starten
Vi fick fint väder - fast det var kallt. Kring det hela gick det snabbt. Vi hämtade ut startnumrorna, gick till starten och sen var det att vänta på start. Jag och Jonas var i olika startgrupper och kunde inte byta för starttiden blev lika för alla i samma startgrupp.
Jag fick helt enkelt stå och frysa en halvtimme längre, men det gick nog helt ok. Uppvärmningen stod Aerobicsweekends för!
Hann  knappt med sen när starten gick. Plötsligt rusade vi alla iväg. Jag kunde konstatera att jag var kissnödig. fan!

Efter 3 km
Hade en inre diskussion med mig själv: ska jag lida hela loppet eller uppsöka en bajamaja. Alternativ två valde jag och sen var det frid och fröjd resten av loppet. Tappade väl kanske en halvminut så inte så farligt.

Första halvan av loppet
Jonas hade förvarnat mig att banan är väldigt lätt i början så när läget kändes under kontroll efter 5 kilometer så fick jag säga åt mig själv att inte va för kaxig - det kommer bli värre.
Efter 7 kändes läget riktigt bra ännu och jag fick ännu påminna mig om att det är över hälften kvar ännu. Ta det lugnt! För nu började jag kaxa upp mig riktigt och ökade farten.
Det var mycket folk överallt också och i uppförsbackarna var det trängsel. Jag kom fram till att jag föredrar att spurta uppför backarna framför att jogga sakta - det senare alternativet blev det oftast eftersom det var trängsel. Mina vader gillade inte det så mycket.

Andra halvan
Det var kanske vid 8 km som ett par karlar sprang om mig och jag hörde den ena berätta åt den andra att de kommande 4 kilometrarna är jävligast. Så check på den!
Jag var ju och sprang på banan första gången så jag visste aldrig vad som väntade. Hur hemska skulle backarna vara och hur många är dom - egentligen?
Det var fortfarande mycket folk överallt och jag stirrade mest ner i backen när jag sprang för att undvika att snubbla på nån stubbe, halka på nån klippa eller trassla in mig i nån annans fötter. Konstaterade också att springa nerför var ingen lätt sak. Speciellt inte med mycket folk och lite hala vägar.
Andra och sista vätskekontrollen var där jag blev tröttast. Jag drack ett glas Pripps energidryck och med en äcklig mättnadskänsla mötte jag upp backen som kom direkt på. Jag kapitulerade. Därefter kämpade jag mig fram tills det var en kilometer kvar. Då kom lättnadskänslan och jag vågade ta i lite - men nån spurt blev det inte före jag såg mål eftersom jag inte hade nån aning om det skulle dyka upp en backe till.
Jag sprang in i mål med en ordentlig slutspurt!

I mål
Officiella tiden blen 01:35:53. Helt godkänt tycker jag. Jag hade inte vågat lägga upp nån måltid själv eftersom jag aldrig sprungit den sträckan under träningen så jag hade inget att jämföra med. Är ändå glad att jag hade bra fart genom hela loppet.


Senare på kvällen
Jag fick rejält ont i benen och knäna och höften på kvällen sen. Konstaterade att det var ansträngningen av att springa i nerförsbacke som tagit på mest. Kom på det när jag och Emmelie gick nerför en backe efter en liten tur efter kvällsnacks. Syrran höll på skratta ihjäl sig när jag gick nerför backen som en mommo. Som tur var knäna ok redan på söndag. Träningsvärken i vaderna känner jag av ännu - men sist och slutligen gick det mesta om redan på söndag.

Så till sist: Blir det nästa år igen? Om inget annat kommer i vägen så absolut! :) Har ju en tid att jaga nu!