Grit Strenght

Idag fick jag äntligen testa Les Mills-passet Grit Strenght. Det är en av tre pass i Grit-serien och det pass som Avancia kommer att lansera nu i sommar. Det finns även Grit Plyo and Grit Cardio.

Det var testpass för personalen på Avancia och även en chans för Sofia och Frida att öva på riktiga deltagare. De gjorde ett fantastiskt jobb! Tänk om jag själv skulle ha varit på samma nivå när jag höll mitt första pass Bodycombat. I wish!

Före passet visste jag att det skulle vara höginstensiv träning i 30 minuter utan desto mera pauser. Mycket hopp, burpees och sen en hel del tuffa övningar med vikter. Skivstång bl.a.

När vi började på märkte jag att känslan i passet ska vara teamkänsla och Frida och Sofia lyckades lätt få till den känslan. Tempot var högt och vi var nog in och snusade på burpees redan i uppvärmningen.
Efter uppvärmningen var väl den största utmaningen direkt. Marklyft och frivändningar blandat med upphopp på stepbräda. Jag hade varit väldigt positiv när jag laddade min skivstång i början och fick äta upp det ganska direkt. Det var för tungt! Nästan.

Därefter blev det rodd, armpressar i ny variant, mera  burpees och mera hopp och pushpressar med skivstången bl.a. Sofia och Frida sprang runt i salen och peppade oss och high fivade mellan varven och det höll en på gott humör.

När 25 minuter gått så var spyan nära - men jag försökte att andas lugnt och tungt och sen gick det bra igen.

Musiken i passet var också bra. Jag tyckte låtarna många gånger flöt in i varann. Det var väldigt hip hop-ig musik - kändes som att man ibland var in i en ungdomsfilm om nåt ghetto i New York.

Det här är ett pass för en träningsvan person. Det är inget jag skulle rekommendera för en nybörjare.
Det enda lite negativa jag kan komma på här är att det kanske blir lite tråkigt att köra samma pass i tre månader. Men det är inget jag vet eller har erfarenhet av - så jag kan mycket väl ha fel. Det blir antagligen roligare för varje gång när man känner att man orkar mera. Det gäller att pressa sig här - att våga slänga på ordentliga vikter.

Push your limits!

träningsplaner

Jag behövde en liten nytändning i min träning efter en tre veckors  halvhjärtad träningsperiod. När jag satt på Viking Rosella på väg hem från Stockholm i söndags skrev jag ner vilka träningspass jag skulle köra varje dag i 12 dagars tid. Fram till fredag nästa vecka. Planerade in löpningen och styrketräningen och bestämde att träna varje dag i 12 dagar.
Så jag tänkte sen luta mig tillbaka och bara följa listan. Enkelt! När det dessutom bara handlar om två veckor så känns det hela överkomligt.

Jag har kommit igång bra och har hittat motivationen igen efter en liten dipp. Nu återstår bara att hålla sig frisk. Kim hade feber igår och jag sitter bredvid snörvlande kollegor för tillfället på jobbet.

Blir det här en succé så ska jag fortsätta planera min träning i tvåveckors-perioder.

Dags för ett benpass snart kanske?

En reflektion ur instruktörsögon

Jag har instruerat nybörjare i taekwondo ett bra tag nu, jag har har även hållit i möhippor och andra grupper där folk har fått pröva på att slå och sparka lite. Det ser oftast alltid lika ut. Även om alla människor är olika så kan man dela in dom i grupper. De som tror de kan, de som är nyfikna och sen de som inte tror de kan.

De som tror de kan (har man aldrig tränat kampsport kan man inte, fast hur många Bruce Lee-filmer man sett) är knepigaste att hantera för här vet jag att det kommer stunden när de märker att det inte är som dom tror. Då är det ofta jag som instruktör som måste ta ner den här människan på jorden. Så ödmjukt som möjligt. Blir personen förödmjukad eller besviken så kommer personen förmodligen aldrig tillbaka. På samma gång kan de här personerna vara jobbigaste att ha i en grupp eftersom egot ofta är på lite på för höga höjder. Dessutom kan inte alltid andra nybörjare skilja ut en egotrippad självutnämnd expert, vilket det kan skrämma iväg en lite mer osäker utövare - som kanske har större potential i slutändan.


De som är nyfikna har ofta nån annan sport i bakgrunden och har lätt att lära sig. Här gäller det som instruktör att se till att personen håller sig motiverad och förblir utmanad. Går inlärningen för enkelt så blir personen uttråkad.


Sen har vi den grupp där de flesta hamnar direkt eller senare. "Jag kan inte"-gruppen.  Som instruktör skulle man bara vilja ruska om personen och säga "JO! Inte nu kanske, men bara du övar så kommer du att kunna snart!". 
När en person första gången ska göra en rundspark  så kommer det en massa ursäkter. Som att jag som instruktör skulle förvänta mig att det ska gå bra med detsamma. Då skulle jag inte behövas ju!  Det enda jag vill är att du ska försöka ditt bästa. Våga lyfta benet och känna på rörelsen. Sen få feedback - ta till dig det och försöka på nytt.
Du säger att du inte kan - men jag vet att du snart kan. Inte nu - men  om en vecka, en månad eller ett halvår eller bara om tjugo minuter.  Sen finns det så klart skillnader på hur bra en person blir - men man ska alltid utgå från sig själv.
Efter en Bodycombatklass var det en tjej som undrade om jag suckade inombords när folk gjorde fel tekniker. Då svarade jag att så var det inte alls - jag blir bara glad när alla kämpar och gör sitt bästa. Jag som intstruktör vill få deltagarna att bli bättre och tänker förstås i de banorna.


Jag försöker alltid göra mitt allt för att en ny person ska gilla det jag lär ut. Alla är en potentiell ny medlem i klubben. Det går heller inte att döma ut nån i förskott. Det går att se talang i en person ganska snabbt - men vilken mängd kämparglöd en person har är svårt att bedöma på kort tid. I de flesta instruktörers ögon är det ändå den som värderas mest. Det vågar jag påstå.

Tja, det här har väl inte med något att göra - bara en liten reflektion som jag suttit och klurat på en bra stund. Jag undrar varför det är så svårt att våga. Vad är farligt med att  testa en ny sak där inget står på spel.

Onsdagsinspo!

En ny träningsdag! Yeah!

Morgonlänken som blev av

Grundplanen i morse var att gymma - men när jag slog upp mina ögon så såg jag blå himmel och solsken och jag bestämde mig snabbt som attan att springa istället. Fast först blundade jag en stund till.

Bestämde också för att öka på längden - jag har sprungit mest 3 och 4-kilometers sträckor och det börjar kännas ok. Så en fem kilometer fick benen känna på idag.
Det hela började med att jag nästan sprang på en ihjälkörd igelkott. Sen var det en massa mördarsniglar ut i farten också och det muntrade inte heller upp mig. Men däremot det vackra vädret och vårdoften. Aaaaah! Svibyviken var oerhört vacker också. Älska vårspring!

Tiden blev 31 minuter, så helt långsamt gick det inte. Fast jag försökte vara lugn i början. Försökte på att ta foton när jag var klar - men hade mest problem att få bort svetten ur ögonen. Skönt problem!

träningsshorts

Jag handlade faktiskt något åt mig själv i helgen. Ett par prisvärda träningsshorts från H&M. 99 kronor kostade dom (9,90  € på webshopen)  och de är riktigt sköna. De har ingen irriterande trång mudd som plockar fram mer fläsk än man egentligen har, utan sitter riktigt skönt på höften. Obs! jag har ännu inte testat att träna med dom, men tänkte att de kanske är så snygga så man kan använda dom till annat också.

Återkomsten

Återkomsten av motivationen. Så kan jag kalla det här jag upplevde i helgen. Tänk vad en helg - bara till Stockholm - kan göra. När man får komma bort, koppla bort allt där hemma och bara vara. Två dagar är tillräckligt för att känna en liten ny gnista av ork.

Jag tror det har varit rubbningarna i vardagsrutinerna (mest träningen då) som fick mig lite låg. Ingen motivation till blogg, städning eller träning eller nåt annat heller för den delen. Jag grottade ner mig i nån löjlig självömkan här en tid (vi pratar några dagar nu - så inget allvarligt).
I fredags åkte jag över till Stockholm och hälsade på min syster och familj. Gosade med systerdottern och hann också på kvartalsutbildning av nya Bodycombat-releasen. Det lär bli en fin combat-sommar! Jag riktigt njöt när jag kände ivern att komma hem och städa huset, fixa i trädgården, springa en länk och lyfta tungt på gymmet. Känna längtan efter struktur och ordning. Så ivrig blev jag att jag städade upp det värsta i garderoben direkt jag kom hem och torkade damm av några hemska ställen. En liten början på nåt som ska fortsätta resten av veckan har jag bestämt.

Jag köpte en drös med träningstidningar på Pressbyrån som jag läste igenom på båten tillbaka och jag gjorde upp en träningsplan för två veckor framöver. Tänkte att jag nu ska skriva ner och sen följer jag - utan ursäkter. Och vi börjar imorgon.

Festhelgen och taekwondokärlek

Vilken helg det har varit! Full med fester som började redan på fredagkväll. Då var det firmafest och det var verkligen behövd från min sida. Att få ha roligt med alla härliga kollegor och faktiskt tänka på annat än jobb kändes som en reboot. En lyckad personalfest måste alla gånger ha en positiv inverkan på ett företag.

En annan fest som gav merkärlek till livet var vårfest med taekwondoklubben. Vilket gäng vi är - jag förundras varje gång. Så mycket skratt - så många positiva människor och vilka galningar. Vi möttes upp hos Therese och hon plockade fram ett femkampsspel. Vi delade upp oss i lag och körde en spännande femkamp. Det var oavgjort före sista kampen. Tyvärr förlorade mitt lag med liten marginal till sist. Efter att vi ätit testade vi ännu på stövelkastning - men vi var ju så dåliga på det så det gick inte att ha en tävling i det ens.

Ja, ni kan ju se på bilderna. Man hade ingen chans att surna till. Roliga lekar - det är grejer det!

 

 

 

 

 

Löpning, trädgård och ESC 2013

Godmorgon mina marklars!

Vilken strålande dag det är idag! Åtminstone här på Åland. Tänk vad humöret kan bli bra direkt solen är fram. Till och med den suraste finnen måste ha lätt att le nu.

Jag sprang igår igen till taekwondoträningen. Med målet att vara ännu lite snabbare än i måndags. Det gick fint! Min tid blev 16:47 jämfört med måndagens 17:07. Ska in under 15 minuter ännu. Då är jag nöjd.
Att köra en sån bra uppvärmning före taekwondon är också skönt - jag har känt mig väldigt fokuserad och närvarande på veckans träningar. Det är en riktigt härlig känsla.

Annat som är på gång är trädgårdsskötsel. Jag ska och shoppa verktyg idag - konstaterade att jag kommer inte långt med en kökssax. ..Kanske jag också kommer hem med en gräsklippare. Spännande tider!

På tal om spännande tider så är det ju semifinal 2 i Eurovision idag. Ding dong! I fjol struntade jag helt i tävlingen (eftersom  jag visste att Loreen skulle vinna) men i år går jag all in! Satt och såg hela semi 1 i torsdags och nu gäller samma sak. Ska heja på Krista för allt vad jag är värd och sen ska jag själv lägga min röst på Cezar från Rumänien. Sålänge han håller måttet ikväll alltså. Men klart att han gör det.

Vilka är era favoriter? Vem vinner ESC 2013? jag har ingen aning! Det känns som att det kan bli vem som helst.

springa till träningen

Jag fortsätter hitta sätt att lura mig att springa eftersom jag fortfarande har motivationsproblem med löpningen. Förstår inte riktigt varför eftersom det är sällan jag tycker det är jobbigt när jag gör det sen. Måste vara nåt som ligger i sen gammalt.
Jag är nöjd åtminstone att tiden mellan idén att jag ska springa och att jag faktiskt gör det håller på minskar. Idag kom jag på ganska sent att jag skulle springa till träningssalen som uppvärmning. Jag har gjort det ett par gånger tidigare i vår också så jag börjar ha vanan inne. Jag funderade inte så mycket på det utan la på mig löpardojjorna och sprang iväg.
Jag trodde att jag skulle vara trött efter gårdagens resa från österbotten men det gick bättre än tidigare till och med. 17 minuter sprang jag de knappa 3 kilometrarna på. Nästan en hel minut snabbare än mina tidigare försök. Det är en bra start på träningsveckan!

Sen fortsatte det med en riktigt trevlig taekwondoträning också. Humöret är på topp nu! TGIM!

Ett tabata-pass

Jag har landat hemma hos mamma och pappa nu. Gårdagen gick åt att slappa och det mest krävande var väl den sköna promenaden runt söderändan. Den gav mersmak till att röra på sig så före jag somnde igår knåpade jag ihop ett tabatapass och när jag vaknade imorse så var det de första jag gjorde. Fantastiskt ambitiöst av mig! Det var lite jobbigt..fuskade faktiskt liite i hopputfallen i början. Annars har. Jag svårt att fuska när jag jobbar på tid - det känns fel att ge upp.

Såhär såg det ut:
1: hindu-utfall + armpressar
2: knäböj
3: breda knäböj
4: armpressar neråt (rumpan mot taket och dyka neråt för mer kontakt med axlarna) + hoppande utfall
5: dips + smala armpressar ( armbågarna nära kroppen)
6: burpees + mountain climbers

HC

Idag åker jag iväg till Hirvlax. Ska äntligen vara på plats med mamma på morsdag! Har inte mycket planer spikade förutom en ölkväll with the girls och många långa kaffestunder med mommo!

Pust. jag har laddat ner 1000 podcast så jag ska överleva resan - men vete gudarna..

Hejtå!

..och tillbaka!

Det gick ju bra! Varför blir jag förvånad varje gång? De här spökena jag har i huvudet kring att springa är löjligt. Jag förbereder mig mentalt flera dagar i förväg. Jag måste sluta med det. Det är ju bara att slänga på sig kläder och skor och sen ut.

Dagens saldo blev 4 km på precis 25 minuter. Sen avslutade jag med squatchallange. Det är en 30 dagars knäböj-utmaning som florerar på instagram. Jag var ivrig att hoppa på utmaningen när min gymkollega Malin smällde upp bilden. Det gick lätt i början - men det börjar gå upp för mig nu varför det heter utmaning. 140 stycken på raken är inte att leka med. Och idag är vi bara halvvägs. Som tur finns det en tydlig målbild.

Fånga dagen

Det tänker jag göra! Jag ska flyga lätt som en gasell, andas in vårluften och njuta av morgonens tystnad! Eller kanske det var lyssna på så hög musik så jag inte hör mitt eget flåsande. Änyway! Morgonlänk it is!

matbloggen

...först och främst måste vi börja med dom här. De magiska bananplättarna. Det var Anne som tipsade på sin blogg och det enkla receptet föll jag för direkt. Smeten består av en mosad banan och 2 ägg. Sen blandade jag också i en matsked mandelsmör och lite vaniljpulver. Sen stekte/brände jag dom i kokosolja och serverade dom åt mig själv med kvarg med frusna blåbär och kanel och honung. Otroligt gott! Stort tack till Anne som delade med sig av det här enkla men oerhört perfekta receptet.

Vappen/1 maj
Igår var det nog lugnaste valborg jag firat på säkert 15 år. Det gick helt i matens tecken. Vi bjöd in gäster till vår glasveranda och där åt vi mat som Grevfen gjort: tortillabröd med falafel och coleslaw. Det sköljde vi ner med nya grillkorven från atria: hot chili och sen till efterrätt mjöd och munkar.  hot chili-korven stod verkligen för vad den lovade. Den var hot!
Samtalsämnena sen var inte högt över midjan så det behöver vi inte gå in på.
Vi avslutade med att halvsova framför hemmabion med senaste Game of thrones-avsnittet. 

Ja, sen omfamnar jag latmasken idag. Kim åkte tidigare till träningarna och vi bestämde att jag skulle springa dit sen (eftersom han tog bilen).  När jag skulle byta om hittade jag inga rena joggingkläder och mera hinder än så behövdes inte. Jag är helt utan motivation att röra på mig överhuvudtaget - så jag tycker det är väl bäst att inte streta emot utan lata mig då. Ett mycket bra beslut om ni frågar mig.