Jenny-aliskt!

planer

Tyvärr ingen fotorapport ikväll om min fina kväll. Kameran dog och laddaren är förstås på Åland. Så tills jag fått tag i en blir det bildlöst. Tråk.

Jag kikade in här för att berätta åt er att jag ska träna imorgon. En länk eller så hittar jag på nåt annat roligt utomhus. Nu när jag skrivit det här så är det större chans att det blir av. Inte för att jag inte vill träna - men tiden rinner ju iväg här.

Nu ska jag ska se på VM-kvalmatchen i fotboll och avsluta mitt vinglas. Ha en skön kväll.

Framme

Nu sitter jag här hemma hos mamma och pappa i vardagsrummet. Landade för nån timme sen. Jag är ensam hemma, mamma jobbar, pappa är på golfkurs och lillebror har åkt till Dragsvik. Lilla lilla Anton...

Det var självmordstungt att åka viking line igår. Det har blivit för mycket av det goda den senaste tiden. När två timmar har gått är det ÄNNU tre timmar kvar - man orkar knappt... sen att veta att det är 4 timmars bilåkande efter det så underlättar inte. Fast, onödigt att tänka mer på det nu. Jag är ju hemma nu.

Mera blogg sen. Ska på 30-års kalas hos en älskling vid andra sjön ikväll. Har förutsättningar för att bli en väldigt fin kväll. Hoppas så många paranoidgalningar till vänner som möjligt dyker upp. Saknaden är stor.

Vad ska jag göra nu då? Jag tror bestämt jag ska ta en liten promenad till mommos. Ja, det blir bra.

Skyldig

Strax ska jag hoppa på vikingbåten igen. ORKAR INTE! ingen glädje med tax freen idag heller. Förra gången jag åkte, läs i torsdags vilket är alltför inte långt borta, uppdaterade jag parfymhyllan med Guccis Guilty. Har varit snål på den länge och tyckte tydligen att jag hade råd. Att min sambo tjatade på mig att bestämma mig hjälpte också lite.
Ärligt talat köpte jag den bara för namnet.

Nya träningsskor. Del 2.

Sommarmorgonlenkkin!
Jag hade förväntat mig att mina splitternya asicsdojjor skulle göra underverk med min löpning idag. Att jag skulle flyga fram och känna att jag kunde springa ett maraton. Dessutom hade jag Josephine Bornebuschs sommarprat från ifjol i lurarna till hjälp också.
Det gick inte alls enkelt. Så tungt så jag var tre steg från att spy när jag stannade. Jag skyller på solen. Det var hett.

Jag sprang 7,06 kilometer på 43 minuter och 47 sekunder.

Skorna får plus i kanten trots att de inte framkallade änglasång idag. Inte ett skavsår (det är säkert tack vare mina nike-strumpor) och allt var mjukare än med mina tidigare gamla slitna trotjänare.

Nu är det bara ca 15 par löpskor till och jag kan vara uppe i Lizas nivå. Tyvärr får vi nog vänta en stund på det. The shopping ends here. ha!

Nya träningsskor. Del 1.

När jag såg Vibrams five fingers för första gången dog jag nästan över hur fula de var. Till deras försvar såg jag dom inte i sitt rätta element heller förstås. Jag hade ingen aning om vad de var till för.
Sen när jag fick förklarat teorin kring dom, samt hört varma ord från massa vänner och bekanta som använder som började jag ändra uppfattning. Sen lanserades de i de härliga färgerna orange och rosa och såg nu mittiallt väldigt åtråvärda ut. Jag är väldigt nöjd att jag haffade dom under min Helsingforsshopping. Idag testade jag springa med dom första gången - dock bara i lugn takt i tio minuter så ännu svårt att göra nån större bedömning. Men att jag springer på ett annat sätt - det står helt klart. De är i allafall väldigt härliga att ha på tassarna. Fortsättning följer förhoppningsvis!

ps. det är jag och Scarlett Johansson alltså...

turist! javisst!

Liten bildrapport från min och Kims lilla Helsingfors-semester. Vi var superturistiga - bodde på hotell, gick på museum, gjorde hop on - hop off-buss osv. Däremellan tog vi det lugnt. Åt mycket jordgubbar, såg till att pausa i varje park och njuta av tillvaron, åt varma grisar* och drack kaffe på salutorget, såg mastodontsommarfilmer på bio osv. Ja, en sommaröl eller två slank väl ner också. En skön ostressig start på semestern helt enkelt! Helsingfors får väl godkänt som sommarstad!

Ninjutsuträning

Alltså. Det fungerar inte det här. Så mycket att blogga om, semester har man och ändå inte tid att blogga. Fast det gör inget. Jag har redan kommit i det stadie i semestern att jag glömt vilken dag det är. Vi har ingen stress här. Förutom att jag ska hinna tvätta kläder tills avfärd mot pampaslandet imorgon.

Detta har hänt :
I helgen har vi haft besök från fastlandet. Jag har tagit personligt rekord i att prata finska. Michael och Lisa var här och lade lite ninjutsu på tillvaron. De var för övrigt übertrevliga människor. Sånadär som man är helt varm i själen sen när de åkte hem. Hoppas de dyker upp flera gånger. De höll en träning åt Mariehamns taekwondoklubb igårkväll.
Foton bjuder vi på i taekwondobloggen. Läs!

hemmastekning

Idag fick man inta en av Mariehamns stränder för lite solbad. Ett par timmar. Nu är det snart dags för Bodycombat! Oj vad jag längtat efter träning...peppar mig ännu mer att jag har nyshoppade träningskläder!
Ska försöka hinna visa lite bilder från vår avslappnande vecka i Helsingfors senare!
See you later!

jag klarade det

Hej! Ett första ordentliga inlägg efter jag skrev mitt out of office-reply och stack på semester. Jag är och semestrar i vår vackra huvudstad Helsingfors för tillfället så ingen riktig bloggtid finns. Jag har dessutom inte på telefonen, sådär ofrivilligt, eftersom jag glömde min laddare hemma. Ett perfekt tillfälle att ta riktig semester alltså. Jag haröverlevt utan min iPhone! En lättnad att veta det kan jag säga...

Lite om vad som hände i helgen måste ni ju få ta del av iallafall:
På fredagkväll for jag med största delen av Mariehamns taekwondoklubb med Viking Mariella till Helsingfors och vidare till Kisakallio. Där mötte vi upp taekwondogänget från Vasas Futoukai. En dag med gemensam träning samt bältesprov stod på menyn.
Jag hade också på bältesprov och inte vilket som helst. 1:a dan, eller svart bälte skulle jag försöka mig på. Efter 9 års kampsportsträning, karate 2002-2005 och taekwondo från 2006 så var det alltså dags. Jag var riktigt nervös före och kände att jag förberett mig för dåligt. Jag BORDE ha tränat mera på det och det.. tänk om jag glömmer?
Tekniken i sig var jag inte nervös över - där kan man göra sitt bästa även om jag också där tyckte att jag kunde ha tränat mera. Men det gäller bara att satsa mentalt och fokusera och visa upp sitt bästa kampsportsjag.
Vi var 20 stycken på bältesprovet och vi hade knapp om tid. Vi var indelade i 4 grupper varav den grupp jag var i bestod av 4 stycken som försökte oss på de högre graderna.
Kim och Daniel som var våra domare förklarade när vår grupps tur att leverade vi ordentlig kraft. Det hade känts i luften hur hårt tryck det var när vi slog på samma gång. Det var nog dagens bästa feedback tror jag. Fast luften var väldigt tjock i salen där vi tränade så inte så konstigt om vi klarade av det. Det var säkert 30 grader och hög luftfuktighet. Jag var genomsvettig redan innan bältesprovet!

Vid första delen, som alltid är mest fysiskt ansträngade, visade vi upp grundteknik. Vi i grupp fyra fick höra när det var dags för oss att våra domare visste att vi kunde vår teknik så de ville se hur bra vilja vi hade. Hur mycket ville vi klara provet. Det betyder på klar svenska att de skulle plåga skiten ur oss och vi skulle göra all teknik utan desto mer vila eller drickpaus. Ingen längre återhämtning.
Jag var otroligt skärpt när vi gjorde grundtekniken. Jag minns att hjärnan jobbade på högvarv och jag försökte minnas alla små detaljer och påminnde mig själv att göra varje teknik tydligt. Det är lätt att börja fuska. Att korta av slagen, inte ladda blockeringarna ordentligt eller lyfta knät högt i sparkarna. Allt det skulle sitta genom hela provet. Det var först när hoppsparkarna kom som blicken blev lite mörkare. Att hoppa är tungt och när vi utförde de sista åtminstone 18 hoppsidosparkarna så var jag så slut så jag trodde att jag svimmar snart. Som tur var det slut för tillfället och vi fick gå till sidan och återhämta oss.

Nästa del var ett-steg-sparring. Det är fördefinierade partekniker med ett anfall och ett försvar. Det är grundteknik - vilket betyder att varje teknik ska sitta korrekt. Det finns inga luckor för eget påhitt. Jag skulle kunna 30 stycken. Givetvis hade vi inte tid att gå igenom allt utan jag fick en nummer och sen skulle jag utföra den rätta. Det här var det moment jag var osäkrast på före provet men det gick överraskande bra.

Den del som var viktigast, teknikmönster eller former/poomse, är alltid den viktigaste delen. När det var dags var jag slut på energi. Hjärnan slutade funka och jag bommade på alla försök att göra taeguk 7, 8 och svartbältesformen Koryo. Jag fick starta om flertalet gånger med samtliga innan jag fick dom korrekt. Det kändes inte bra eftersom man står där ensam framför domarna och ska leverera en perfekt fint teknikmönster och helst med ett självförtroende som säger att man kan kunde dra det baklänges om det så krävs. Kim och Daniel hade funderat på att skicka ut mig för att dricka och lugna ner mig (jag hann ju jaga upp mig av nervositet när jag missade ett försök efter det andra) men de gjorde det inte och till sist efter att ha andats djupt några gånger så gick det bra.
Fast det var inte med en skön känsla man gick ut sen och väntade på utvärderingen. Jag var så osäker in i det sista att jag skulle bli godkänd att jag knappt kunde ta in det sen...

Imorgon ska jag belöna mig själv med en shoppingdag och sen blir det att ta färjan hem till Åland. Hörs på fredag!