uppskattning

Jag och Minni har haft en riktig pyjamasmorgon idag. Vi steg upp efter klockan nio och hittills har inget annat än kaffe och bus förgyllt den här morgonen.  Minni har en ny grej på gång: att pussa sig själv i spegeln i hallen!
 Nu kom vi just hem från en mysig och upplyftande promenad med bästa Jane. Att ha folk runt sig som drar upp en ur små svarta hål man skapar i sitt huvud är guldvärda. Idag diskuterade vi som vanligt jättekloka saker och behandlade bland annat det där lilla problemet att be om hjälp. Hur svårt det kan vara att be om tjänster när man tycker att man ska kunna klara sig själv. Den där jävla stoltheten. Ensam är inte stark - inte alltid man förstår det.

På tal om annat förgyllande så fick jag uppmärksamhet på träningen igår. Det underbara gänget i taekwondoklubben kallade fram mig och utmanade mig för att se om jag fixar 10 armpressar nu efter min mammaledighet. Det är klart man antar en sådan utmaning!och klarade det galant bör jag tillägga! Känn på den Jenny-för-några-månader-sen!
Hursomhelst -  när jag var klar och steg upp så hade de plockat fram en t-shirt som de gjort åt mig med mitt namn och en fin text på. Jag kunde hålla mig från tårar - men det var inte lätt! Gullungar!

Jag är väldigt taggad för en riktigt kul taekwondohöst nu!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar