ett träningsläger

Vilken träningsvecka jag har haft! Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt. Jag är lite mör i kroppen nu, men det känns bra. Jag börjar känna mig mer och mer hemma i min kropp, nu är det bara spegelbilden som avslöjar att något hänt. Eller, det måste ju påpekas, när jag försöker göra armpressar. Fyra styrketräningspass, ett cirkelträningspass och ett träningsläger är veckans saldo.

Jag deltog i ett träningsläger som Mariehamns taekwondoklubb ordnade. Vi hade bjudit in Tero Kuorikoski som höll i ett sparringläger åt oss igår. Två pass på två timmar var. Jane  hade lovat att ta hand om Minni så att jag skulle få delta. Supergulligt! Hon hotade också med att det skulle gå så bra så jag skulle inte tro att jag kunde ta nån paus pga att Minni behövde mig.

Jag visste inte hur det skulle gå att träna taekwondo nu 4 månader efter förlossning och lång paus från allt vad som heter taekwondosparkar. Jag var inte i min smidigaste form visste jag efter ett totalt hemskt försök på burpees tidigare i veckan. Så jag kan säga att mina förväntningar på mig själv var låga när vi körde igång. Jag hade nog lite fel sen kunde jag konstatera. Nästan allt gick bra ändå. Inte mycket var glömt och jag kände bara hur mycket jag saknat det och sög i mig som en svamp. Det som var "roligt" var att hjärnan inte tagit någon paus alls - men det märktes bra att vägen mellan hjärnan och benen inte underhållits på ett tag. I taekwondon tränar vi mycket på att bli intelligenta i benen och fötterna, alltså kunna sätta en spark i precis den position man har bestämt. Där släpade jag ganska bra nu, mycket pga att mina muskler inte var tillräckligt starka. Jag skulle sparka Oscar i hans pansar i hans midjehöjd och träffade bara hans höft (under skyddspansar) otaliga gånger innan jag fick dit foten dit jag ville. Frustrationen som dök upp då alltså!  Fast det tog inte länge innan det kändes under kontroll. Sen blev jag väldigt trött mot slutet av träningen, men det kom inte som en chock precis.
När träning 1 hade innehållit sparrintekniker så fokuserade träning 2 mer på sparktekniker. Det här utmanade min mammakropp lite mera. Vi gjorde lite små hopp och spurter som uppvärmning och det var väl lite obehagligt. Det utmanade min bäckenmuskulatur ordentligt - så jag tog det lite försiktigt. Därefter fick jag lite huvudvärk när jag höll i mitsen och tog emot sparkar. Jag har alltid varit klen att hålla i mitsar och nu när jag var trött och ovan sa huvudet ifrån. Som tur gick den om efter ca en kvart. Hela andra träningspasset var tungt, men som vanligt så går det alltid lite till fast man tror man är helt slut.

Jag är grymt nöjd med att jag orkade 4 timmar. Minni var också jätteduktig. Hon grät och var arg när lägret var slut, men sen när jag och hon skyndade mot bilen så slutade hon gråta och hon lät mig till och med ta en lång dusch (hej vad det går bra med babysittern bredvid duschskåpet) när vi kom hem innan hon själv ville ha mat. Hon verkade verkligen ha saknat mig för hon var så glad och pratade och gosade med mig extra mycket tyckte jag. Älskade bästa gullungen.

Foto: Terese Bergholm