Ett dop



Det ordnades med dop när vi åkte upp till Österbotten. Lördagen den 23:e döpte vi vår lilla tös i Dragnäsbäck kyrka i Vasa. Vi var en sjönsjungande (vi gick till och med beröm av prästen) församling på ungefär 25 personer.  Hela dopet kunde inte gå bättre och det är tack vare att jag har världens bästa mamma och en svärmor som inte går av för hackor. Sen ska vi inte glömma huvudpersonen själv som inte fällde en tår under varken dopet eller kalaset efteråt. Hon är sin mammas dotter när det gäller att stå i centrum - den saken är klar!
Prästen Tia-Maria Nord var också den bästa vi kunde få. Hon valde så fina ord och skapade en trevlig stämning i kyrkan.

Vi har valt namnet Minni åt vår dotter. Olivia som mellannamn. Det hittades på när vi bollade olika förslag och det var det första som kändes rätt. Magkänslan valde namnet. Olivia valdes främst för att det är ett fint namn, men vi har fått veta att det fanns ursprung i bådas släkt - så det var helt enkelt perfekt det också.


Jag har knappt vågat se framemot dopet eftersom jag har mest tyckt planerandet och alla beslut kring dopet har varit mycket att stå i. Eller jag har trott det. Det blir väl så när man är nybliven förälder och tycker att man knappt klarar av att få i sig en kaffekopp om dagarna - hur ska man klara av att ställa till ett dop då?! Nu i efterhand så var det ju inte så farligt (tack vare all hjälp).

Ännu ett stort tack till alla som hjälpte till!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar