Hudbristningar

Hudbristning är nog sällan ett ord någon kopplar ihop med sexighet. Speciellt i den här photoshopfulla världen vi lever i där vuxna människor verkar tro att alla kvinnor har babyhud på rumpan.
Jag fick många hudbristningar under puberteten. Blålila skitfula streck på brösten, insida lår och höfter. Skitkul att ha i tonåren. Det som var bra var att de bleknade ju sen och efter en tid tänker man inte så mycket på det. Otroligt slöseri med tid att gå och fundera på sådant man inte kan påverka.

 Jag har nuförtiden en väldigt avslapplad syn på hudbristningar eftersom jag vet att det är inget som hindrar mig i livet. Hudbristningar gör inte ont, det hindrar en inte fysiskt och de gör mig inte mindre smart. De 3 dagar om året jag nu visar mig i bikini så kan de väl få synas de med.

Med det sagt så kan jag väl ärligt säga att jag nog gärna orkar göra ett försök att hindra att de blir ännu fler. Som nu när magen håller på växer i vad som känns oändligt. Jag har läst på lite att texter säger att det är hormonellt och att smörja in magen inte kommer att hjälpa. Sen har jag ändå hört att människor märkt en betydlig skillnad när de smörjt in sig dagligen med olja. Mandelolja lär vara the shit och Weledas Stretch mark massage oil är en populär vara. Den är ekologisk och innehåller enligt Weledas hemsida mandelolja, jojobaolja, vetegroddsolja, äkta eteriska oljor, arnikaextrakt.

Nu vet jag inte om det hjälper, men det känns ändå vettigt att se till att återfukta huden när den ändå pressas till sitt yttersta. Mjuk elastisk hud är bättre än torr hud i såna lägen säger min logik.
Jag tycker ju att jag har fyllt min kvot med hudbristningar men kanske det är regeln more is more som gäller?