omyndigförklarad


































Man ser fantastiskt smart ut med tandskydd i munnen..

Det var ju förstås dumt av mig att lägga upp en av dedär brutalare bilderna från gårdagens träningsläger på instagram. Jag tyckte bara den såg så skrattretande brutal ut - som foton av ett litet ögonblick kan göra. Jane sparkar mot mig i huvudhöjd och jag blockar. Men på fotot blundar jag och det hela ser ut som att hon sparkar jättehårt. Det gjorde hon inte btw.

Jag skojade och undrade med Kim hur länge det skulle ta innan mamma ringde och det tog faktiskt en hel timme tror jag bestämt. Haha! Och till sist pratade hon med Kim och förklarade att han har ansvaret nu. Så jag är helt omyndigförklarad nu. haha!

Till nåns tröst så vilar jag från kvällens träningar. Jag vill ännu ändå poängtera att jag är väldigt försiktig och jag är livrädd att få nån spark eller slag mot magen så jag undviker faktiskt såna situationer. Jag är också rädd att göra nån rörelse som skulle orsaka nån foglossning eller annat som skulle förvärra min situation. Däremot vägrar jag behandla mig själv som sjuk och känner jag att jag kan vara med så är jag. Igår gick jag in med attityden att jag är med så länge jag kan. Att det blev hela två pass är jag väldigt glad över. Sen är nu alla i taekwondoklubbmedlemmar ännu mera rädd om min mage än jag är så jag känner mig trygg där. Sötisarna. Jag och Jane tog alltid en liten funderare om jag kunde vara med och sen hittade vi på lösningar för att det skulle gå riskfritt.
Att träna kampsport handlar jättemycket om teknik, kroppskontroll och respekt för träningspartners- inte om att mosa sönder varann. Skulle det vara det senare skulle ju ingen klara av att träna en längre tid.

Om ni är intresserade av mera funderingar om lägret kan ni gå in och läs Janes inlägg. Hon har också en fin försäkran till alla mina oroliga vänner.

Jag var och mötte upp de som tränade ikväll och alla klagade på att de var totalt sluta i hela kroppen idag.  Jag har känt mig helt ok - men då hoppade jag ju över en del av den jobbiga fysträningen + den sista passet som verkade vara tuffast.




7 kommentarer:

  1. Gravid är ett tillstånd inte en sjukdom :) så länge det känns okej är det okej

    SvaraRadera
  2. Jag tror nog jag oroar mig mer för din mage än vad du gör själv! ;) Jag lovar mamma-Jenny och Emmelie att jag är jättesnäll och försiktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Jane! Tror det är bättre att du tar ansvarsrollen än Kim. Den gamle farbrorn verkar ju defentivt inte veta när man ska vila;) Hehe...

      Radera
    2. haha! Det sa jag också Emmelie! :) Han var nog i värre skick efter kickboxning-lägret än vad jag var. ;)

      Radera
  3. Jag måste gå in på Instagram och kolla kommentarer. Det är alltid lika intressant att se hur människor börjar dela ut "goda" råd direkt som en person blir gravid/får barn. Hela tiden får man höra dittan och dattan av en person som vet bäst och nog varit med om ett och annat. Det är lite jobbigt eftersom man är i en ny situation, och då är man alltid extra mottaglig för yttre respons. För mig har det i alla fall känts jobbigt ibland, men jag blir bättre på att gå min egen väg hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, så är det Jill. Men DEN HÄR gången får jag nog skylla mig själv när jag provocerade lite mycket kanske.. ;) Sen får jag ha överseende att de som inte sysslar med kampsport inte vet hur säker träning kan vara OM man vet vad man sysslar med.
      Sen känns det ju jobbigt att få "goda råd" i vissa lägen och där försöker jag mentalt förbereda mig. Hittills har det ändå varit lugnt på den fronten. ;)

      Radera