Husfunderingar

Jag fick ett litet krisinfall under semestern när jag funderade över hur hösten och vintern skulle bli. Lite panik fick jag när jag tänkte på att det skulle antagligen se ut likadant som ifjol. Ångesten. Jag kände att jag visste hur allt skulle se ut. Jobbet, passen på gymmet, taekwondon och sen hem och se nån film emellan varven. Antagligen för mycket shopping osv osv.   NÅT nytt måste hända kände jag.

Husköpet blev räddningen! Nu är ingenting sig likt minsann. Varje lediga sekund går åt att fundera på renoveringen och huset och det är så fantastiskt roligt på samma gång som det tömmer en på all energi. Fast på ett bra sätt.  Det är också väldigt befriande att tänka på nåt annat än sig själv. Den senaste tiden har ju mitt projekt varit mig själv (träningen, shoppingen). Nu får jag släppa den fokusen en stund och koncentrera mig på nåt annat. SÅ skönt!

En annan liten utmaning är att jag får (måste?) .. blir tvingad till är att få fram vad jag vill. Hur vill jag att mitt hus ska se ut. Det är många som tycker ditt och datt om hur vi ska göra saker och ting. Jag välkomnar varje ord, men måste påminna mig själv om att jag ska komma ihåg att känna efter hur jag vill att det ska se ut. Ja, Kim får ju också ha en åsikt i frågan. Vi ska båda bli nöjda. Som tur är så är vi relativt överens än så länge.
Det jag helst vill lyckas med är att få mitt hem att se ljust och hemtrevligt ut och ha en fräsch känsla.


Har ni noterat den här förresten?