Ruffietraining är ett pass där man jobbar i par och övningarna är hämtade från kampsport. Ruffie var helt klart helgens roligaste pass jag var på. Jag älskar att jobba med en kompis. Man kämpar lite extra och kan peppa varann och så ger alltid kroppskontakt nånting som jag inte kan förklara i ord. En sorts närhet samt att man, trots att man kanske aldrig träffat personen tidigare, får en kontakt med träningskompisen direkt.
Jag hade turen att få en träningskompis som var en riktigt stark och glad tjej. Vi var ungefär samma storlek och båda hade samma mål - ge på som fan och få ut så mycket som möjligt. Hon hade nog också längtat lika mycket som jag efter det här träningspasset.
Ruffie gick ut på att vi körde 4 block (efter en tuff uppvärmning) med tre övningar som var blandade fysövningar och parövningar. Exempelvis gjorde vi armpressar på följande sätt: utgångsläge från skottkärran - alltså en står i armpressposition och den andra höll i benen. När man gått ner och gjort armpressen och är på väg uppåt drar man in knäna mot kroppen och kompisen hjälper till att knuffa in knäna och sen ut igen. Kul variation!
Annan var "fisken": man lyftade upp kompisen som sen kramade sig fast på kroppen och hade benen dinglande neråt. Sen rörde kompisen sina ben fram och tillbaka (sprattlade) medan den som lyfte vandrade runt i små steg. Otroligt tuff coreövning!
Vi gjorde också knäböj med kompisen i famnen och andra dylika övningar. Tufft tufft tufft!
Efter Ruffie tog jag en tidig lunch och en liten stund i Nike Store. Inhandlade ett par shorts och två toppar. Därefter gick jag på en föreläsning med Annika Östberg.
Därefter berättade Annika fritt och ledigt om hur hon hamnade i USA, att hon började knarka när hon var 15 år, hur hon blev gravid och såg till att bli nykter, födde sin son och lovade att göra honom lycklig och hur hon sen väldigt snart svek och började knarka igen. Hon berättade om hur hon hamnade i fängelse och hur hon sen efter många års missbruk till sist nyktrade till när hon satt isolerad.
Annika lade verkligen saker i perspektiv. Hur livet kan se ut och vad man uppskattar. Hon sa att ytliga ting som kläder, smycken och andra saker kan så lätt tas ifrån en. Det enda ingen kan ta är det man har inuti sig själv.
Efter Annikas föreläsning hade jag ett pass som hette Boxnings teknik med ingen annan än Paulo Roberto. Kaxig jävel den där Paulo. Han sade före att han lovade hålla lite fysträning i slutet så vi skulle få jobba lite. Nå, jag vet inte vad han trodde men själva boxningen var mycket tuffare än alla armpressar, upphopp och annat han hade oss att göra efteråt. Pulsen nådde nya höjder ännu en gång helt enkelt.
Sista passet för helgen var NTC Skills. Det var egentligen en workshop - vilket jag var glad över. Att sluta lugnt var helt ok för min del. Här jobbade vi också i par och vi turades om att vara varandras coach. Vi gick igenom teknik som skulle effektivera våra träningar med NTC-appen och förstås annan träning också. Utfall, armpressar och plankan gick noggrannt igenom. Vi turades om med vår träningskompis att göra och den andra gav feedback på hur det såg ut. Vi fick förstås först reda på vad vi skulle kontrollera. Det var intressant och med oss i bagaget fick vi en solhälsningsliknande serie som gick igenom alla övningar vi tränat på. En aktiveringsserie som kunde användas som uppvärmning så att man sen skulle sätta rätt teknik under träningspasset.
Efter det tog jag mitt pick och pack och hoppade i duschen, checkade ut och åkte hem med en hel drös andra som deltagit i Nike Blast. Fanns tid för lite eftersnack. Och mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar