13:e gången

Årets Gabilslåp är nu förbi. Det är ett lopp som ordnades första gången för 13 år sen av några villagrannar ( villa = sommarstuga för dom som inte är österbottniska) och går längs Gabilsvägen där stor procent av Monå fjärdens sommarstugor ligger vid. Rundan är 7 kilometer och loppet har blivit mycket prestigefyllt. Man får cykla, gå eller springa och räcker inte ett varv är det bara att fara ett varv till.

Ifjol  var jag överlycklig när jag slog min tidigare tid och hade som klart mål att jag banne mig skulle springa bättre i år också. Ett helt års mental förberedning hade jag i bagaget och jag måste verkligen säga att det funkade. Jag slog fjolårets tid med 4 minuter! Ifjol sprang jag på 40 minuter och 17 sekunder. I år spurtade jag sida vid sida med syrrans sambo in i mål på 36 minuter och 5 sekunder. Jag har aldrig sprungit så snabbt.
Andra tider som kan poängteras var att vid femkilometer slog klockan 25:19 vilket också är ett personrekord i sig.
Som ni kanske hör så är jag rysligt nöjd!
Jag sprang med pappa hela vägen. Vi hade bra takt på och vi var koncentrerade och pratade ytterst lite. Bara fokus framåt och en liten titt på pulsklockan emellanåt. Min medelpuls låg på 182 och när jag sprang över mållinjen var pulsen på 192. Jag hade inget mer att ge när jag kom i mål.
Vädret var inte så bra i början så kanske deltagarantalet var lite sämre än vanligt, men det var nog en fin uppslutning i år också.

Med det här avslutar jag min österbottensemester och åker vidare till Åland imorgon. Då ska det förhoppningsvis bli lite bättre ordning på bloggen igen.

Kram!