Jag gillade den förstås. Den är så godkänd. Fast jag kan nog erkänna att jag tyckte den var lite överdriven emellanåt. De hade kanske tagit i lite väl mycket på vissa ställen, men det kan jag förlåta dom för. Hellre lite för mycket än alldeles för lite.
Jag tyckte de var sig lik, Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. Det är därför jag gillar Sex and the city från början. Kläderna och omgivningen är bara bagateller - det gör inte en bra serie. Det som gör SATC så bra är att kemin mellan skådespelarna och de härliga karaktärerna. Dessutom kan man alltid känna igen sig i deras problem.
Carrie har problem hur hon ska se på sitt äktenskap och hur hon ska tackla hur andra ser på henne och Mr. Big när de bestämt att inte skaffa barn. Hur orkar man med när folk ska tracka på sina värderingar över hur ett lyckligt liv ska se ut. Charlotte kämpar hårt med att visa sin lyckliga sida utåt fast hon håller på får nervsammanbrott på sin gråtande två-åring osv...
I sex and the city tar de alltid på små vardagsproblem och ibland större kärleksproblem som ofta är bekant på något sätt. När problemen uppstår så är de fyra vännerna alltid där för varann och det är alltid så härligt att se hur de stöttar varann i vått och torrt. Systerskap. Därför är SATC bäst.
Andra små åsikter:...
...man kunde ju DÖ när man ser alla snygga män de hittat! OMG för den danska arkitekten! Eller Stanfords bror!
....jag skulle inte bli sur om jag fick en platt-teve till bröllopsdagspresent. Men det är ju jag det då...
....kläderna var lite väl uppskruvade för att de skulle vara lika inspirerande som tidigare. Vem har på sig långklänning med släp hemma när man gosar på soffan? Nej, jag vill se Carrie i kläder som ser ut som att hon fyndat på second hand och sen endast lagt krutet på skorna.
...jag vill se den igen. Idag fast!
Grejjen med Carries balklänning i soffan var ju att de gjorde kompromiss. Hon fick klä sig fint och ändå stannade de hemma och myste vid tv:n :)
SvaraRaderaMen klart det! Att jag inte fattade det...
SvaraRadera