När man, som jag, flyttat från en stad där allmänna trafikregeln heter "vi stannar helst inte för fotgängare".. alltså Vasa, till Mariehamn, staden där alla helst stannar två gånger för varje fotgängare och cyklist... tänk er det. Vilken krock!
Först tyckte jag WOW! Vad häftigt att man kommer sig över övergångsstället direkt! Jag tycker att jag borde ha varit nöjd där.. men jag är ju ändå en nordbo, österbottning i hjärtat och framför allt mänsklig. Klart som f*n att jag inte är nöjd.
Först kom irritationen. Man kommer cyklandes med god fart och ser en bil som kommer i hög fart. Man saktar in och stannar och förväntar sig att bilen ska köra vidare. Nej, bilen stannar förstås och chauffören viftar åt en att gå över nudå. Så stannar man upp trafiken, får trög start på cykeln och kämpar sig så fort som möjligt över vägen. Det irriterande i det här är att bilen kunde ha visat tidigare att den skulle stanna INNAN man själv tappat fart.
Okej. där ser jag ännu att det inte är något att gnälla över.
Nu ikväll cyklar jag hem och ska korsa den stooora Ålandsvägen. Jag stannar för det kommer bilar från båda hållen. Den bil som kommer från vänster tvärnitar i sista sekund i värsta paniken och viftar sen att jag ska gå över. Vad killen i bilen inte verkar bry sig om är att det kommer flera bilar från höger som inte tänker stanna så klart att jag inte kan gå över då. Menar viftaren i bilen att jag ska gå över halva vägen och vänta där eller bara helt enkelt bli överkörd? Till sist kör han vidare efter att jag viftat tillbaka åt honom att han får köra före.
haha. Ja, lyxgnäll.. men det är inte första gången det händer att en bil stannar utan att se att det öser bilar från andra hållet. Var har de lämnat hjärnan liksom?
Så, det var dagens utbrott. Egentligen är jag bara sur för att det snöar varje dag och jag som cyklist vill ha bar asfalt NU!
..och riktigt ärligt så är jag egentligen helt glad.
pic: Peter Lindbergh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar