Klockan tickade.. halv tio hade passerat för en tid sen och varje gång ett ljud kom från scenen så ställde man sig på helspänn och kände en liten panikkänlsa: "tänk om jag missar när hon börjar". Man missar inte när Madonna börjar fattar väl vem som helst, men man var ändå rädd att missa det där första ögonblicket.
Lite före tio (kvart före enligt hbl) kom hon in. Satt där på sin tron och skrevade. INGEN skrevar så coolt som Madonna! Hon log ödmjukt men ändå på ett majestätiskt "nu är jag här och nu tar jag över"-sätt. Sen drog en cirkus igång där inte en minut blev tråkig. Ett fullblodigt proffs, det är vad hon är.
Bäst: "Like a prayer" var absolut höjdpunkten enligt mig. Därefter slutnumret "Give it to me". Älskar den låten.
När hon satte sig ner med gitarren och sjöng evita-låten "You must love me". Gåshud!
Häftigt: Den obligatoriska tributen till Michael Jackson. En annan grej var när Britney dök upp i ett ögonblick på skärmarna och uttalade sin berömda fras "It's Britney, bitch!".
Sämst: De som klagar på konserten. Den var helt underbar och värd varenda cent. Gnällspikar kan lämna hemma. Argh!!
Om hennes muskulösa kropp: Den var fantasktisk! Vilka lår! Träningsinspiration är vad det är. Den som har något att tillägga om det kan läsa Markus Larssons krönika här. Han sätter tummen på spiken.
Sist. Madonna är så mäktig. Häftigare kvinna får man leta efter.
Här sjunger hon "You must love me":
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar