Jag tänkte på det igår att nu är jag där. Den där dagen när det inte gör ont längre. Tänk! den dagen jag längtade efter för en månad sen när jag otåligt såg svart. Det känns som att slutet börjar skrivas på den här fysiska kroppsresan. Nu är det bara ett långt kapitel kvar, att rusta upp kroppen igen och förhoppningsvis bli av med gravidkilona så småningom. Jag har lovat mig själv att fira en lyckad efterkontroll med en pilatesboll till hemmagymmet, som kanske hjälper mig lite till nästa steg.
Fast före jag börjar se framemot nästa mål så ska jag försöka njuta av det jag har idag. En kropp som inte gör ont och som nu kan mera än bara ligga ner i soffan. Jag kan sitta nu också! Bara det!
Leva i nuet är något jag anstränger mig hårt för just nu. Många har sagt att de önskar att de njöt mer av den första tiden med sitt barn istället för att stressa tillbaka till vardagen. Jag försöker ta vara på de orden och även tänka att den här tiden när min dotter är såhär liten får jag aldrig tillbaka. Bäst att ta in och minnas så mycket det bara går. Imorgon redan är hon äldre! paniken!
Ett stort steg i lillfrökens liv hände idag förresten. Fina Jane var barnvakt sålänge jag visade upp mig för doktorn. Alla skötte sig väldigt exemplariskt. hehe.
Vi hade så mysigt! Det gör vi gärna om! 😊
SvaraRadera