Jag och bejbin har inte varit på många äventyr den här månaden vi haft. Det beror mestadels på att jag inte varit så rörlig pga ont efter förlossningen. Jag har fortfarande inte det helt bekvämt, men det funkar bättre för varje dag. Jag märkte den senaste veckan att det började gnaga på mig lite, det här med att känna sig instängd i huset. Avundsjuka på andra som kunde röra sig fritt och göra vad de ville. Själv låg man på soffan och gjorde ingenting (höll bara en ny människa vid liv! - men vem vill höra på sån logik när man tycker synd om sig själv).
Idag var vi på vårt första äventyr utan Kim. Jag satte mig bakom bilratten första gången på en månad. Vi var till folkhälsan på vår första mammagruppträff. Det gick jättebra! Lillfröken bajsade två gånger och sken som en sol däremellan. När vi kom hem var jag på sånt gott humör. Som att någon fyllt mig med ny livsenergi. Känslan av frihet och en känsla av att det inte var farligt alls. Vart åker vi näst?!
Sen bör jag väl tillägga att vi sov gott hela natten. Kan också ha påverkat mitt fina humör idag.
Jag säger åt mig själv: Skönt att ha dig tillbaka Jenny! Haha!
Det är nog superviktigt att lämna huset relativt ofta! Man behöver komma ut bland folk, annars blir man knäpp. Mammagrupper, familjecaféer osv är toppen, dom har i alla fall hjälpt mig att må bra i vardagen så att man inte alltid bara är hemma :)
SvaraRaderaFast nog är det alltid spännande att första tiden komma iväg med en liten baby, saker som andra ser som självklara kan kännas som enorma steg för en själv. Minns när vi skulle iväg första gången och äta på restaurang och Joel var med i vagnen, det var lite spännande med var kan man amma, byta blöja osv :D