älskade Carmen vad vi saknar dig



Det har gått en tid sen sista inlägget. Det har hänt massor sen det. Dåliga och roliga saker. Jag har både skrattat och gråtit mest i år hittills. Först kom gråten och sorgen när mamma och pappas  hund Carmen blev överkörd och samtidigt försvann lusten att ens ha något med sociala medier att göra. Djuren, de är så lätta att älska gränslöst och när de tas bort från en alltför tidigt och så plötsligt - när inte ens valpigheten försvunnit ännu så brister hjärtat. Allt man gör är att man önskar att det inte hade hänt och vad man än gör så går det inte att få det ogjort. Älskade älskade Carmen...


 ...




...sen kom lusten så småningom tillbaka att bry sig om något överhuvudtaget och då har tiden inte funnits. Fullt schema med träningsläger (jag höll och planerade mitt första) i Åbo och resa hem till familjen i Österbotten.

Det är alltid jobbigt att veta var man ska börja när man inte bloggat på länge och sen har massa saker hänt. Så istället för att börja tugga på elefanten så börjar vi på ny kula tycker jag.

Det känns som att det är en nystart på gång. Som symbol för det får väl styrketräningspasset jag just gjorde stå för. Lite marklyft, chins och bicepscurl typ. Orkade faktiskt göra nån sorts form av chins fast jag inte gjort nåt sånt på länge. Det tar länge att lära kroppen ibland - men som tur glömmer den inte så snabbt heller.

Så, det var det. Tårnarna rinner igen.





6 kommentarer:

  1. Åh, va tråkigt med hunden... ��❤️ Men roligt att du bloggat igen, jag har saknat det!! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. jättetråkigt! :( Det är en återkommande sorgklump i magen som aldrig försvinner. Men kul att du saknat mig. :)

      Radera
  2. Jamen stackars.. KRAM på dig! Ja, det är helt otroligt hur mycket ett djur kan betyda. De ger ju verkligen allt och dömer aldrig.

    SvaraRadera