Bild från helgens sjukstuga: jag, världens bästa pappa och Nissi (kissen som sov i min famn konstant).
Jag är fortfarande sjuk. Hade riktigt ont i halsen ännu igår och kände mig sliten. Idag är första dagen sen i torsdags som min hals varit ok och jag har känt mig relativt ok. Orkade mig på jobb också. Träning däremot är det inte frågan om.
Och på tal om att vara sjuk... jag kan ännu en gång konstatera att jag har en frisk inställning till min träning. Jag har knappt orkat tänka i banor att jag måste röra på mig och det har varit helt ok. Jag vet att jag träna sen när jag blir frisk. Jag är inte rädd att tappa formen eller får dåligt samvete för att jag ligger på soffan. Idag är faktiskt första dagen jag känner längtan att börja träna igen.
Jag läste Maddes inlägg på hennes sida fitnesscoachen.com "vi som inte är sjuka" som handlar om vi som tränar för att vi tycker det är roligt och ändå känner att vi ibland måste försvara oss för att vi skulle vara sjuka eller vara besatta. Bra skrivet inlägg och igenkänningsfaktorn finns här åtminstone. Jag känner att jag har full koll, jag tycker det är roligt att träna -jobbar ständigt med att ha så bra självbild som möjligt och samtidigt ha balans och njuta av livet. Samtidigt kan jag känna att jag ibland medvetet tonar ner det för att överbevisa på något sätt att jag inte är besatt. Att jag har en helt "sund" inställning till det hela. Det kanske är i onödan - det är kanske jag som överanalyserar läget eller har läst för många osakliga kritiska åsikter om träning. En annan orsak är att jag inte vill trycka ner mitt intresse i nån annans hals. Jag vill inte vara nån predikant - även om jag vet att de flesta människor mår bra av träning och motion. Jag vet också att man måste komma fram till det själv.
Hursomhelst, jag tycker att Maddes avslut på sitt inlägg är bra:
Jag önskar att vi som faktiskt mår bra, som tränar jättemycket men ändå har distans till det och aldrig har kompenserat för en chokladbit med ett extra träningspass eller bytt ut lunchen mot en proteindrink, som gärna tar ett glas vin på fredag kväll eller en hamburgare i goda vänners lag utan att fundera på kalorimängden, att vi ska få vara som vi är. Älska det vi gör men må bra ändå. För vi gör faktiskt det! Vi är okej. Jag lovar.
fitnesscoachen.com
Krya på dig!!
SvaraRaderaJag har också funderta på träning i de där banorna i helgen. Jag funderar över varför träning alltid mest förknippas med välmående? Kan man inte bara få träna ofta för att man vill, för att det är en hobby? Visst tränar jag för att må bra, i grunden. Men, mestadels är det en hobby och jag tycker att det är tufft att vara stark, uthållig och att t.ex. kunna stå på huvudet.
:)
SvaraRaderaKrya på dig vännen!