När sambon är borta så passar jag på att gå på bio och se på "kärringfilm". Alltså filmer med lite djup, kärleksdrama och som genererar lite eftertanke. Riktiga filmer alltså.
"My week with Marilyn" utspelar sig från 23-årige Colins ögon. Han tjatar till sig ett jobb som tredje regissörsassistent på filminspelningen "the Prince and the showgirl" i England. Hans uppgifter blir bland annat att springa och se varför Marilyn inte visar sig på inspelningsplatsen. Hon var nämligen inte så pålitlig ur den synvikeln. När hennes äkta man (tredje i raden) åker tillbaka till Amerika blir det att Colin får ta hand om Marilyn lite mer än så... han faller hopplöst för Marilyn.
I filmen får man sällan se den sexiga glada Marilyn, utan det är en vilsen och osäker själ som lite lättvindigt får piller för att hålla nerverna i skick. Laurence Oliver, skådelespelaren som med all makt vill vara stjärnan och som spelar huvudrollen i filmen kör hårt med Marilyn och är väldigt elak och oförstående - vilket gör Marilyn väldigt osäker i sin prestation framför kameran.
Det var en ganska sorglig film för Marilyn verkade väldigt olycklig. På samma gång var det en fin berättelse. Michelle Williams har nog stora Oscars-chanser på den här: Jag kan bara hålla med resten av alla som säger så. Speciellt när jag efteråt sett intervjuer med Monroe på youtube slås jag av hur duktig Michelle var.
Jag och Henrika, som var mitt biosällskap, konstaterade att det var intressant hur alla var så betagna av henne. Då redan. Hon är nog allt ett fenomen hondär Marilyn.
Ett litet klipp ur "the Prince and the showgirl" som vi fick följa med på inspelningen av i filmen:
Här hemma fungerar det precis på samma sätt. Det är vissa filmer som jag vet att Roger aldrig sku vilja se på, så ibland längtar jag riktigt efter att han ska fara bort så att jag kan passa på och se på "mina" filmer. :)
SvaraRaderaMan ska passa på när man kan! ;)
SvaraRaderaJa, det tar väl ett decennium eller nåt att lära dom här männen (förlåt för generaliseringen) att förstå sig på drama. kommer väl med åldern tror jag.
SvaraRaderaNå, jag totaldissar 50-tals Draculafilmer jag. Får väl va jämt om jämt. ;)