Träningsgläjde och kroppsnojjor

En facebook-vän länkade till ett viktigt inlägg som Sara som driver den fina träningsbloggen "Träningsglädje" har skrivit. Det heter "Varför är jag tjock?" där hon svarar på frågan hur hon kan vara tjock när hon tränar så mycket. Läs det!

Jag tycker Sara är den bästa ägaren till en blogg som heter Träningsglädje. Det syftar på glädje för träning. Har kroppsvikt och utseende någon som helst roll när det kommer till glädje att träna och röra på sig? Nej. Åtminstone ska det inte vara så tycker jag. Kroppsnojjor och annnat hör kanske ihop med träningsmål eller något annat ord.  I innebörden av ordet träningsglädje ryms inte vikttänk. Det handlar om glädjen att pröva nya träningsaktiviteter, umgås med vänner på ett hälsosamt sätt och sökan efter ett litet skönt endorfinrus och känslan av att man tar hand om sin kropp.

Jag tycker det här är viktigt att ta upp den här frågan. Med tanke på att det finns trender som säger att det håller på bildas en klyfta mellan de som tränar mycket och de som inte tränar alls. Flera gånger har jag hört när folk säger att de ska träna först innan de börjar träna för de är i så dålig form. Logik?  Det får inte bli så att den som inte passar in i en viss mall inte ska våga ta steget och röra på sig.



Jag läste för länge sen en liten notis/artikel på fitness magazines hemsida där det stod att gyminstruktörer ofta har ätstörningar. Det är en sanning jag tror på. När jag läst den funderade jag några minuter kring det här. Jag frågade mig själv om jag måste satsa för att se vältränad och smal ut när jag jobbar som gyminstruktör för att vara en bra förebild? (Jag kan tänka mig att många känner press kring den frågan. )
Vad jag kom fram till? Jag resonerade  att jag inte ska känna en sån press. Jag ska förmedla träningsgläde och det ska man banne mig kunna göra fast man har lite fläsk på magen och överarmarna. Skämmas kan jag göra om jag sen släpper mig i en sån form att jag måste ta en paus mitt i passet för att jag inte orkar. Att visa att man orkar och vågar ta i och utmana sig själv är det viktigaste. Inte mängden muskelmassa/fettprocent.


Sen kan jag erkänna att jag gärna ser vältränad ut och strävar till ett sådant mål. Men jag tänker också sträva efter att aldrig någonsin ha ångest över hur jag ser ut nu.  Det finns mer i livet än det.

Jag njuter på stranden på Hawaii trots liten formbotten efter en vecka i USA med pannkakor, hamburgare och kokossirap och långa flyg. Akta så ni inte missar härliga ögonblick pga onödiga kroppskomplex.