Spelplanen föreställde Närpes, Päreläbarin var målet och dit fick man bege sig när man fått samlat 6 kort. Korten (eller kothen som det heter på närpesiska) fick man när man hamnar på en tomat på spelplanen. Låter enkelt eller hur? Inte så värst. På kothen fanns utmaningar av alla de sorter och oftast var straffet om man inte klarade eller vägrade göra utmaningarna att man måste slänga kothen på dumpin eller ge bort dom åt medspelarna. Hamnade man över gränsen mot finntrakterna (där också Päreläbarin finns) måste man tala finska - annars hamnar man i butkan i Kauhajoki.
Utmaningar på kothen kunde vara att dansa riverdance tills det är din tur nästa gång, andas inåt när du pratar, hoppa på ett ben till wc med tärningen mellan hakan och bröstet, stå bakom gardinerna och nynna hosianna, springa naken runt huset osv osv.. ni fattar att det fanns inga gränser här.
Ja, det där var bara lite av allt...
Päreläbarin är nog det bästa sällskapsspelet jag spelat på länge. Välgenomtänkt och skrattar gör man konstant. Nykarlebyspelet får nog ta och skämmas i jämförelse.
Håller med om att Pärelabarin är ett av de bättre spelen på senare tid, superenkelt och roligt. Speciellt om man får va "dånarin" och bestämma lite =)Sen är det rätt kul att höra hur folk försöker uttala närpesdialekten också.
SvaraRaderaJa, jag kan ju säga att vår närpesiska var lite rostig. :P Men det blev lite bättre i tredje omgången. :)
SvaraRaderaDet är ett utmärkt spel -man får röra på sig, skratta och så är reglerna enkla. Perfekt!