träningsfokuserad

Jag har en riktigt bra träningsvecka på gång nu. Efter att ha tagit det lugnt under semestern så känner jag mig stark och utvilad och redo att ge järnet! Jag har inplanerat både styrketräning och cardio och finfina vilodagar den här veckan. Det är på topp kan vi säga. Jag önskar att alla träningsveckor kunde se ut som den här gör.
Jag är ännu helt nöjd över måndagens prestation när jag var ut och sprang 50 minuter efter bodycombatpasset. Det var en långvarig endorfinkick på den kan man säga.
Jag har tänkt lite på det under veckan och har kommit framtill att det är när man riktigt utmanar sig och
ger lite till, fast man inte tror man orkar, som ger mest efteråt. Självförtroendet växer en aning och
träningsmotivationen blir större. Det är så enkelt att fastna i bekvämlighetstempot när man tränar, så
därför är det viktigt att lägga in lite utmaningar emellanåt så man vaknar till lite.

Det är ju också de träningstillfällen man utmanar sig ordentligt som man minns sen. Jag är ännu helt såld på
ett spinningpass jag var på i våras där jag gav allt och var helt skakig i benen när jag steg av cykeln. Då
konstaterade jag att det var alldeles för länge sen jag utmanade mig på det sättet och glömt bort hur skönt det är att träna nära smärtgränsen.

En löptävling är ett utmärkt exempel på hur man utmanar sig på. Om man är bara har en uns av tävlingsmänniska i sig så försöker man sitt bästa när det är tävling. om inte annat så är det en liten vägning på hur bra i skick man är.
Annars kan det räcka med att vara spontan och snickra om träningsschemat en dag och köra på extra hårt.


Det här skriver jag som en minneslapp åt mig själv också - fast jag vet att jag har en fin utmaning om en månad då jag åker iväg till Globen på träningsfesten Les Mills Super Saturday. Träningskonvent är utmärkt för att se hur mycket ens kropp klarar av - det är mer än vad man tror!

Bild från fjolårets Super Saturday. Rach och Pernilla tackar för ett combatpass!