Jenny-aliskt!: den slutliga lösningen

Auschwitz - Birkenau var temat för en av våra dagar i Krakow. Vi beställde en guidad taxitur redan första morgonen. Ett besök till det forna koncentrationslägret tar ca 6 timmar så bäst att starta tidigt. Taxiresan tog en timme ungefär från Krakow och vi fick se på en dokumentär under tiden, där mycket av materialet var från en originalfilm som en sovjetisk soldat filmat när de sista Auschwitz-fångarna blev räddade. Nazisterna hade en tid före evakuerat de flesta fångar från lägret men några tusen var kvar, utsvultna, rädda och knappt vid liv. Det var väldigt starka bilder.
När vi kom till Auschvitz lades vi in i en större grupp som sen fick gå på en guidad tur. Först Auschwitz och senare Birkenau. I Auschwitz fick vi ha hörlurar på oss så vi kunde höra vår guide ordentligt. Det här var väldigt praktiskt eftersom det var många grupper som gick tätt och man hörde tack vare hörlurarna endast sin guide och man fick också möjlighet att vara på ganska långt avstånd från guiden och ändå höra bra vad hon sa.
Vår guide var väldigt duktig och påläst förresten och det gjorde hela upplevelsen ännu bättre. Bra ändå var att vi hade sett en femdelad BBC-dokumentären "Auschwitz: the naziz and the final solution" före resan som jag tyckte var tacksamt att ha i bakhuvudet när man var där.
Hela upplevelsen kring att gå där och höra på hur nazisterna tog bort rättigheterna på judarna och de andra fångarna var hemsk. Nazisterna tog deras egendom, stolthet, deras mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Inte ens sitt eget namn fick de behålla. Hur man kan så systematiskt bara mörda människor för en sån sak att de är judar övergår ens förstånd.
Även om jag och säkert de flesta normala ickehistoriskt intresserade människor vet om att det dog människor i koncentrationslägren så tror jag att många, precis som jag behöver en lite uppdatering över hur hemskt det var. För man glömmer så lätt.
I Birkenau kom tåg in och direkt sorterades människor in om de får leva eller inte. Små bard, kvinnor, gravida, åldringar och annat onödigt pack åkte direkt till krematoriet och gasades ihjäl. Fatta att nån har stått och skickat små barn till döden. Lägg sen på vilken misär de som undkom krematorierna i början. Tortyren, svälten, sjukdomarna och de långa arbetsdagarna. Ofattbart.
Det obehagligaste tycker jag är hur allt var så systematiskt och hur många personer som tyckte att det här var en självklarhet. Judarna skulle utplånas. Hur de tyckte att de gjorde rätt, men ändå var så noga att sopa igen spåren efter sig. Om man undanröjer bevis, då vet man väl att man gör fel? Eller?!

Jag får rysningar när jag ser på mina foton därifrån. Det går inte att smälta. Inte heller går det att glömma högarna med barnskor, kappsäckar, kläder, tillbehör och hår av de människor som jag fixk se på museet. Nazisterna var väldigt noga med att återanvända allt. Fångarnas hår gjorde man tyg av, ivlket emellanåt blev till soldatuniformer. Askan från krematorierna användes som gödning på fälten. Guldtänderna smälte man ner...

Som det står på monumentet i Birkenau. Vi får aldrig glömma vad som hände.