Nu har jag änteligen fått utläst svinalängorna. Det har tagit länge eftersom den ändå inte har varit en bok som fångat en sådär plötsligt... så att man lägger allt annat åt sidan. Den har ändå varit riktigt bra tycker jag. Hon verkar nog (tyvärr ?) veta vad hon skriver om. För tragisk handling är väl det enda man kan säga. Dessutom så är det hemskt när man vet att så mångas verklighet liknar den här som beskrivs i den här boken. Långt ifrån mitt liv, så jag tyckte den var väldigt lärorik.
Susanna Alakoski är född 1962 i Vasa. Hon är nu bosatt i Stockholm. Hon fick augustpriset för denna, som även är hennes debutbok. Välförtjänt tycker jag.
Boken är skriven ur en ung flickas perspektiv. Ur Leenas ögon beskrivs allt om henne och hennes liv. Hur hon på 70-talet flyttar med sin familj till en lägenhet i Ystad, till ett område som i folkmun kallas Svinalängorna. Ett område där många invandrare och de som har det lite sämre ställt bor.
Läsaren får följa med Leenas tankar och tolkningar på vad som händer runt omkring henne. Hur allt ändras när föräldrarna har sina sup-perioder, allt våld hennes mamma utsätts för... hennes kompisars familjeproblem och hur ensam och utsatt hon och hennes tre kompisar (som delar likadant öde) försöker stå ut med all misär.
Jag uppskattade mest med denhär boken hur man själv hamnade att tolka alla situationer eftersom Alakoski skriver med barns ögon och ord alla händelser. Man hamnar själv att komma fram till hur dåligt Leena mår eftersom det märks mest i hur hon agerar vid olika situationer. Rysligt är det i allla fall... för det är så nära verkligheten för så många barn. Även idag.
Bild: Susanna Alakoski
BETYG: 4 skor av 5 möjliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar