En bodycombatlicens!

En uppdatering av headern är på sin plats tycker jag! En instruktörs-inspirerande bild som min fina kära fotografvän Tessi på blick.ax tagit. Den speglar verkligen hur jag känner mig just nu!

Succegänget på licensvideon :) 

I torsdags instruerade jag mitt första officiella Bodycombatpass på Avancia efter mammaledigheten. Jag tränade och filmade in en video i början på månaden där jag instruerade en klass. Efter två filmningsförsök var jag nöjd och skickade in till Les Mills för godkännande. Förra helgen fick jag svar att jag var godkänd och fick min licens tillbaka.
Som instruktör så kan man vara borta ett år utan att behöva licensfilma igen - men jag kände inte att jag var redo redan i september ifjol - då jag passerade ett år ledigt. Nu däremot är kroppen med och jag tycker själv att pausen gjort mig gott som instruktör också. Jag känner att jag har bättre kontroll på hur jag vill vara som instruktör och vad syftet med mitt jobb är. Svårt att riktigt förklara - men det är ett annat fokus. Säkert dom här mamma powers jag har fått! (skojar inte)

Det är mycket på gång nu. Vi har ikväll flyttat taekwondoklubben till en ny lokal. Så spännande! Vi saknar lite saker ännu så det är lite tomt - men potentialen är stor och det kommer att bli helt suveränt är jag säker på! Så räkna med att det kommer bilder på det sen.

tränat

Egentligen tänkte jag inte skriva nåt. Det är mera snack än verkstad när det kommer till träning nu. Så jag funderade att jag skulle göra tvärtom. Mera verkstad och mindre snack liksom. Börjar imorgon. hehe. Motivationen har varit låg och ursäkterna så stora att jaa,, Däremot tror jag det börjar vända nu. Idag instruerade jag kvällens taekwondoträning - men deltog också själv och fick mig en riktig käftsmäll på 90 minuter.
Lurk-Hanna hade pulsmätare på och enligt den så brände hon över 800 kCal ikväll. Så vi hade bra tempo på! Tyvärr gjorde jag bort mig och hade en alltför tuff uppvärmning. Åtminstone mina ben blev full med mjölksyra och det var inte till hjälp när vi skulle sparka explosivt sen. Däremot var det bra för psyket med en riktig rivstart.

Sen har jag smått börjat på mitt projekt att få tillbaka min Bodycombat-licens också.  Jag ska snart filma ett pass för att skicka in för godkännande. Känns bra med ett kortsiktigt mål. Det känns också bra att ha Bodycombat-musiken tillbaka i öronen. Den gör mig glad!

***

Ja, vad Minni gjort idag undrar ni?
Hon var på babysim imorse och åkte med huvudet före nerför en rutchbana ner i vattnet och så hoppade hon från poolkanten, samt simmade med simkuddar runt armarna helt själv.
På eftermiddagen var hon på shopping till Maxinge och nu ikväll var hon med på taekwondoträning. Hon avslutade kvällen med att hitta kakaopulvret i ett skåp och hällde det över sig.
Händelserik dag alltså!

uppskattning

Jag och Minni har haft en riktig pyjamasmorgon idag. Vi steg upp efter klockan nio och hittills har inget annat än kaffe och bus förgyllt den här morgonen.  Minni har en ny grej på gång: att pussa sig själv i spegeln i hallen!
 Nu kom vi just hem från en mysig och upplyftande promenad med bästa Jane. Att ha folk runt sig som drar upp en ur små svarta hål man skapar i sitt huvud är guldvärda. Idag diskuterade vi som vanligt jättekloka saker och behandlade bland annat det där lilla problemet att be om hjälp. Hur svårt det kan vara att be om tjänster när man tycker att man ska kunna klara sig själv. Den där jävla stoltheten. Ensam är inte stark - inte alltid man förstår det.

På tal om annat förgyllande så fick jag uppmärksamhet på träningen igår. Det underbara gänget i taekwondoklubben kallade fram mig och utmanade mig för att se om jag fixar 10 armpressar nu efter min mammaledighet. Det är klart man antar en sådan utmaning!och klarade det galant bör jag tillägga! Känn på den Jenny-för-några-månader-sen!
Hursomhelst -  när jag var klar och steg upp så hade de plockat fram en t-shirt som de gjort åt mig med mitt namn och en fin text på. Jag kunde hålla mig från tårar - men det var inte lätt! Gullungar!

Jag är väldigt taggad för en riktigt kul taekwondohöst nu!

ett träningsläger

Vilken träningsvecka jag har haft! Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt. Jag är lite mör i kroppen nu, men det känns bra. Jag börjar känna mig mer och mer hemma i min kropp, nu är det bara spegelbilden som avslöjar att något hänt. Eller, det måste ju påpekas, när jag försöker göra armpressar. Fyra styrketräningspass, ett cirkelträningspass och ett träningsläger är veckans saldo.

Jag deltog i ett träningsläger som Mariehamns taekwondoklubb ordnade. Vi hade bjudit in Tero Kuorikoski som höll i ett sparringläger åt oss igår. Två pass på två timmar var. Jane  hade lovat att ta hand om Minni så att jag skulle få delta. Supergulligt! Hon hotade också med att det skulle gå så bra så jag skulle inte tro att jag kunde ta nån paus pga att Minni behövde mig.

Jag visste inte hur det skulle gå att träna taekwondo nu 4 månader efter förlossning och lång paus från allt vad som heter taekwondosparkar. Jag var inte i min smidigaste form visste jag efter ett totalt hemskt försök på burpees tidigare i veckan. Så jag kan säga att mina förväntningar på mig själv var låga när vi körde igång. Jag hade nog lite fel sen kunde jag konstatera. Nästan allt gick bra ändå. Inte mycket var glömt och jag kände bara hur mycket jag saknat det och sög i mig som en svamp. Det som var "roligt" var att hjärnan inte tagit någon paus alls - men det märktes bra att vägen mellan hjärnan och benen inte underhållits på ett tag. I taekwondon tränar vi mycket på att bli intelligenta i benen och fötterna, alltså kunna sätta en spark i precis den position man har bestämt. Där släpade jag ganska bra nu, mycket pga att mina muskler inte var tillräckligt starka. Jag skulle sparka Oscar i hans pansar i hans midjehöjd och träffade bara hans höft (under skyddspansar) otaliga gånger innan jag fick dit foten dit jag ville. Frustrationen som dök upp då alltså!  Fast det tog inte länge innan det kändes under kontroll. Sen blev jag väldigt trött mot slutet av träningen, men det kom inte som en chock precis.
När träning 1 hade innehållit sparrintekniker så fokuserade träning 2 mer på sparktekniker. Det här utmanade min mammakropp lite mera. Vi gjorde lite små hopp och spurter som uppvärmning och det var väl lite obehagligt. Det utmanade min bäckenmuskulatur ordentligt - så jag tog det lite försiktigt. Därefter fick jag lite huvudvärk när jag höll i mitsen och tog emot sparkar. Jag har alltid varit klen att hålla i mitsar och nu när jag var trött och ovan sa huvudet ifrån. Som tur gick den om efter ca en kvart. Hela andra träningspasset var tungt, men som vanligt så går det alltid lite till fast man tror man är helt slut.

Jag är grymt nöjd med att jag orkade 4 timmar. Minni var också jätteduktig. Hon grät och var arg när lägret var slut, men sen när jag och hon skyndade mot bilen så slutade hon gråta och hon lät mig till och med ta en lång dusch (hej vad det går bra med babysittern bredvid duschskåpet) när vi kom hem innan hon själv ville ha mat. Hon verkade verkligen ha saknat mig för hon var så glad och pratade och gosade med mig extra mycket tyckte jag. Älskade bästa gullungen.

Foto: Terese Bergholm

att fira sin första morsdag

Årets bästa bild om ni frågar mig. Där satt de hjärtanen och pysslade sålänge jag "sov".

En första morsdag. Det är en dag med förväntningar kanske. Jag är mycket nöjd för jag fick ett kort av Såddin. Det är hennes arbetsnamn här hemma. Det härstammar från att jag kallade mig en latasådd när jag var gravid. Jag sade det EN gång och sen har inte Kim slutat kalla mig det. Sen gick det snabbt i arv då..

Men tillbaka till morsdagen. Jag fick frukost på säng av resten av familjen och sen har vi myst här hemma hela dagen. Kim lagade middag och vi dansade på i köket till lite Snoop dog och Biggie-låtar. Sen en skön sovstund på soffan och däremellan lite skype-stunder med mormor och farmor. Såddin har skrattat jättemycket idag. Min morsdagspresent fick jag redan igår.

Vi avslutade dagen med att följa med Kim till bergskyddet och möta upp hela taekwondo-gänget. Där gjorde lillfröken succé också förstås. Jag var glad över att träffa bekanta ansikten jag sett så sällan den senaste tiden. Vi konstaterade jag och några till som inte haft tid att träna på en stund att man blir alltid så glad att komma på våra träningar.  Så är det - inte ofta man går hem från bergskyddet sur och grinig. Det har vi nog ett stort tack till vår familjära stämning. Jag är väldigt stolt över den.

Stolt över att vara mamma är jag också. Även om jag nu inte har fattat att jag är det ännu.

Gravidfotografering med Blick.ax

Ja, det är ju självklart att jag och Tessi skulle ta gravidfoton nu när jag en gång var i det tillståndet.  Tessi har ju nuförtiden en fin studio (blick.ax) med en massa häftiga bakgrunder och rekvesita så det gjorde ju det hela smidigare än våra tidigare fotograferingar.

Jag hade jätteroligt som vanligt med Tessi, som vanligt! Jag hade lite små idéer ihopsamlade från pinterest och sen hade Tessi också många fina idéer. Tessi hade ett genomskinligt skynke som vi lekte med ganska friskt och det blev jättefina bilder. Vi testade också lite mindre bra idéer.. som exempelvis jag sittande med pärlhalsband med en ljusstake och fåtölj. Det skrattade vi bort ganska snabbt. Sen fick vi ta om lite foton när jag märkte att jag hade min hand på lite fel ställe... det kan bli fel när man har handen under magen ibland om vi säger som så. ;)

Det här jag visar här är bara ett litet axplock. De i taekwondodräkt var dom jag mest ville ha. Den rosa klänningen representerar min graviditet ganska bra för den har åkt på så många gånger under hösten. De rosa underklädsbilderna med paraplyet blev jätteskojiga och nästan de jag är mest nöjd med. Den rosa amningsbehån är från boobdesign som jag köpte när jag besökte Glammom-butiken i Stockholm. Paraplyet har jag tillsammans med mina kollegor gett Tessi i gåva när hon invigde sin studio - kul att jag fick nytta av den! haha!

Jag rekommenderar ju från hela mitt hjärta Blick-studion för all slags fotografering. Tessi är världens härligaste person och har fint öga för vackra foton. Kolla in blick.ax för mera information.


..sen ja.. jag är fortfarande gravid. Har gått över tiden 4 dagar nu och känner att det börjar väl så småningom räcka. 

Träningsläger med "the last Viking"

Vi hade en ordentlig kickoff för vårterminens träningar i taekwondoklubben den här helgen. Vi hade bjudit in Jörgen Kruth att hålla ett kickboxingläger åt oss. Egentligen var det meningen att lägret skulle äga rum igår, men eftersom Viking Line tyckte att de kunde slänga av folk på Åland lite tidigare än sagt så hann inte Jörgen och hans sällskap av. Så vi fick vänta till idag när svenskarna kryssade tillbaka från Helsingfors. Så kan det gå när man ska ha gäster utifrån. Det är inte första gången det händer.

För er som hör namnet Jörgen Kruth för första gången kan jag kort presentera honom som en av de mest framgångsrika nordiska namnen inom kampsport. Hans lista på vinster och titlar är lång. Så det är en ära att få ta del av hans kunskap.
Jörgen är en stor karl som är ödmjuk ut i fingerspetsarna. Som en världsmästare kan vara.

Lägret bestod av två träningar där första träningen var baserad på boxningsteknik och andra passet mera sparkar och sparring. Jag deltog förstås inte själv men kan lova att många tog stora kliv utanför sin bekvämlighetszon. Eftersom många deltagare egentligen mest sysslar med taekwondo så var det en hel del nytt att lära kroppen. Att få slag mot ansiktet gissar jag också var en utmaning för många. I taekwondo är slag mot huvudet förbjudet så det är inget som vi är vana med och kan vara ganska skrämmande i början.

Det var riktigt roligt ändå att bara se på och jag gissar betydligt roligare att delta. Alla såg himla svettiga, utmattade och glada ut när de tog sig hemåt.

Åldersgrupperna var väldigt varierade idag. Yngsta var 6 år. 

Jörgen hade med sig Gabriella Backe (ett namn att youtube:a) som ska tävla i thaiboxnings SM här i dagarna.

Kim och Jörgen

Taekwondoklubbens julfest 2014

Igår hade vi fest istället för träning. Julbuffe med all sorts julgodis, cheesecake, ålandspannkakor, glögg, nötter,chips och godis. Lägg till ett galet gäng och du har en rolig kväll.

Kristi var så vänlig och var värdinnan för kvällen och Jane var programledare. Hon hade fixat ihop en rolig tävling i 3 olika delmoment. Det var team Putte mot team Kim enligt samma regler som vi kör när vi har lagtävlingar på träningen.
Första delmomentet var en frågesport där Jane läste upp ett antal påståenden och vi skulle gissa vem i gruppen det handlade om. I förväg hade hon samlat in information av oss där vi skulle meddela en sak som ingen annan visste om. Ett bra sätt att lära känna gänget lite mera. Det kom väl till pass för vi har ett stort gäng pigga nya medlemmar som gått grundkursen i år.

Andra delmomentet var väl mest taekwondobaserat eftersom det handlade om att paketera in en skolåda till en julklapp - med fötterna! I taekwondon jobbar vi ju på att öka intelligensen i fötterna och det här var väl ett slags eldprov. Kravet var att vi måste använda tejp, sax och snöre. Vi fixade faktiskt riktigt fina paket tyckte jag. Kristis barn agerade en sträng och rättvis jury.

Sista delmomentet var en klassisk stafett där vi skulle flytta en tennisboll från haka till haka och sen in i ett rör.

Jag var såklart på det vinnande laget: team Putte. Vi var väldigt duktiga vinnare.

Det var som vanligt en väldigt trevlig kväll och jag är jätteglad att vi har fått så många nya fina medlemmar i år.

Lite fot-foton:

Bollen som sitter på golvet och dirigerar är jag. 

Om man tycker att man briljerar med tejp med händerna ...

elkris, vecka 31 och bebisfeber

Har ni sett serien  Revolution? Det handlar om att strömmen försvinner och hur livet ser ut 10 år efteråt. Det är en jättebra serie - som tyvärr lades ner efter 2 säsonger (borde vara böter på sånt förresten). Förhoppningsvis tar nån över produktionen för jag gillade verkligen serien. Nu vet ingen inte hur den slutar - men det skulle kanske ha varit bra med lite sådan info för just nu har vi elkris här på Åland.
Orsaken till elkrisen är att man kopplat ur Sverigekabeln för föreberedelsejobb för den kommande Finlandskabeln och ön går på den s.k ödrift just nu. Problemet där är att en dieselgenerator har gått sönder och därför är det svagt med reservkraftresurser. Perfekt tajmat till årets mörkaste månad!

 Samsam bidrar och tänder inte sin julbelysning i sitt fönster.

Sen på tal om magen så rundar vi av vecka 31 idag. Enligt gravid-appen så har 77,5% av graviditeten passerat nu. 63 dagar till BF.
Jag märker att det blir bara mera och mera bebistankar i huvudet. Förberedelserna är i full gång mentalt. Idag var det en jätteliten gosig bebis framför oss i kassakön på S-market och jag höll på dog! Den var så liten och söt. Längtan till vår egen växte ännu en aning.
Jag har ännu inte börjat stressa upp mig för Tehy-strejken men hoppas de får ett förslag de kan acceptera snart. Strejken har pågått i 2 veckor nu och snart börjar det väl räcka tycker jag.


Ikväll ska jag göra ett  besök till taekwondoträningen. Även om jag själv inte ska röra på mig ska jag försöka få andra att göra det. Det här är bra för min sociala sida också - håller på blir lite rastlös här hemma. En stund med medlemmarna i Mariehamns taekwondoklubb piggar alltid upp. Älskar det gänget!

Neorologisk träning

Vi, Mariehamns taekwondoklubb, hade äran att ha Tom-Stefan Witting på besök  för lite över en vecka sen. Han höll en workshop åt oss på nästan 3 h.  Witting forskar och jobbar med neurologisk träning och har metoder på hur man på ett enkelt sätt får kroppen starkare och rörligare. På några minuter. Han imponerade på oss allihopa skulle jag våga påstå.

Filosofin igår kretsade kring att få kroppen att jobba så rent som möjligt. Det här är ju direkt intressant för en taekwondoutövare eftersom man i taekwondo letar efter perfektion i tekniker och hög precision i allt. För ultimat precision behöver kroppen göra precis som man vill.

Witting pratade om att programmera kroppen så att den använder sitt fulla potential. Ofta finns en kraften som jobbar emot den rörelse man vill göra - en motkraft.  Genom att stimulera de muskler som ska användas så programmerar man hjärnan att lägga all krut på dom musklerna  som ska jobba och samtidigt kopplas motkraften bort automatiskt.
Ett exempel är att sparka rakt bakåt med benet. För många så kommer benet inte att gå i en rak bana bakåt utan kanske rotera utåt eller inåt, vilket betyder att det finns muskler på sidorna som jobbar också - fast det egentligen inte är meningen. Sen får man ofta inte ut benet så långt bakåt heller eftersom det finns en motkraft i höftböjaren exempelvis. Genom att stimulera de muskler som faktiskt ska jobba så kan man modifiera rörelsen så att benet lyfts högre och rakare upp.

Witting målade upp en bild på hur det går signalbanor från hjärnan ut till muskler som ska användas i en rörelse. Problemet med de flesta vuxna människor idag är dock att alla signaler går inte ut till rätt muskler utan signaler läcker ut till andra muskler. På så sätt får man inte hela signalen till rätt muskel och man får inte ut den maximala kraften. Witting har jobbat med många elitidrottare som och för att se hur deras signaler är renare. Han har även med hjälp av sina metoder fått elitidrottare att förbättra kraft i sina tekniker inom några månaders tid.

Det som slog mig mest under den här workshopen är att kroppen är så underbart komplex och att vi antagligen bara använder en liten procent av dess potential. Vet inte om det är programmeraren i mig som också tycker det är sjukt spännande att man kan programmera sin kropp så att den gör precis som man vill.

Nu kan jag verkligen inte förklara teorin mera efter att bara lyssnat på honom i två timmar. Vi får hoppas att han kommer ut med en bok så småningom!

Mera Witting här:
Neurlize.me

Wittings första offer var Therese. Han lovade före han frågade om frivilliga att det inte skulle göra ont nånstans. Konstigt nog så såg det inte ut så alla gånger.  Witting tyckte däremot att det var roligt.

 Här en liten demo på hur stark Linda blev i sitt ben efter att rätt muskler stimulerats och "kopplats" på.

 Även småtjejer blev starka av Wittings metoder. Här Cornelia som blivit starkare än sin pappa.

Hehe. Ja, han såg ut som ett barn på julafton när han fick oss att sprattla till. Här med hans favoritoffer Jane.

kickboxningen på Ålands radio

Ålands radio var och intervjuade Jarkko Jussila när han var och höll träningsläger för oss i Mariehamns taekwondoklubb.  Den finns på nätet att lyssna på för den som är intresserad.

Jag var faktiskt och överraskade mig själv när jag öppnade käften och pratade också. Tror det är första gången jag pratat i radio. Ovant att höra sig själv och speciellt när jag inte pratar dialekt! Men helt ok gick det iaf.

Här kan ni lyssna!

omyndigförklarad

Man ser fantastiskt smart ut med tandskydd i munnen..

Det var ju förstås dumt av mig att lägga upp en av dedär brutalare bilderna från gårdagens träningsläger på instagram. Jag tyckte bara den såg så skrattretande brutal ut - som foton av ett litet ögonblick kan göra. Jane sparkar mot mig i huvudhöjd och jag blockar. Men på fotot blundar jag och det hela ser ut som att hon sparkar jättehårt. Det gjorde hon inte btw.

Jag skojade och undrade med Kim hur länge det skulle ta innan mamma ringde och det tog faktiskt en hel timme tror jag bestämt. Haha! Och till sist pratade hon med Kim och förklarade att han har ansvaret nu. Så jag är helt omyndigförklarad nu. haha!

Till nåns tröst så vilar jag från kvällens träningar. Jag vill ännu ändå poängtera att jag är väldigt försiktig och jag är livrädd att få nån spark eller slag mot magen så jag undviker faktiskt såna situationer. Jag är också rädd att göra nån rörelse som skulle orsaka nån foglossning eller annat som skulle förvärra min situation. Däremot vägrar jag behandla mig själv som sjuk och känner jag att jag kan vara med så är jag. Igår gick jag in med attityden att jag är med så länge jag kan. Att det blev hela två pass är jag väldigt glad över. Sen är nu alla i taekwondoklubbmedlemmar ännu mera rädd om min mage än jag är så jag känner mig trygg där. Sötisarna. Jag och Jane tog alltid en liten funderare om jag kunde vara med och sen hittade vi på lösningar för att det skulle gå riskfritt.
Att träna kampsport handlar jättemycket om teknik, kroppskontroll och respekt för träningspartners- inte om att mosa sönder varann. Skulle det vara det senare skulle ju ingen klara av att träna en längre tid.

Om ni är intresserade av mera funderingar om lägret kan ni gå in och läs Janes inlägg. Hon har också en fin försäkran till alla mina oroliga vänner.

Jag var och mötte upp de som tränade ikväll och alla klagade på att de var totalt sluta i hela kroppen idag.  Jag har känt mig helt ok - men då hoppade jag ju över en del av den jobbiga fysträningen + den sista passet som verkade vara tuffast.

Kickboxingläger med Jarkko Jussila

Vi flög in tänkte jag säga.. men vi båtade väl in är väl mera rätt uttryck här på Åland.. Vi båtade in en världsmästare i kickboxning den här helgen för att hålla ett träningsläger. Med vi menar jag förstås Mariehamns taekwondoklubb.

Det är alltid lika trevligt att få träna under ett proffs och dagens läger var riktigt lyckat. Det var 2 stycken från kickboxningsgruppen och sen resten taekwondogäng så för de flesta av oss var det lite nytt. Kickboxning skiljer ju sig en del från taekwondon ändå.

Jarkko Jussila var en trevlig och ödmjuk kille. Han höll 3 pass åt oss idag. Det första baserat på mycket kondition och fotarbete, samt lite boxningsdrillar. Pass 2 var lite hårdare tempo där det var mera pardrillar med boxning, sparkar och blockeringar.  Sista passet (som jag hoppade över) så var endast boxning. Det sista såg riktigt svettigt och jobbigt ut.


De tankar som slog mig idag var att det är as-skönt att boxas.  Jarkko hade fixat ihop enkla men sköna smidiga pardrillar åt oss. Det är också en speciell känsla att köra sparringdrillar med en annan person eftersom det även lägger på en dimension till. Tajming och mera fokus. Det är så kul!!

Ur gravidsynvinkel är kanske inte kickboxning  det mest självklara valet när det kommer till träning. Det är några regler man behöver tänka på och som jag höll mig till. Först och främst så körde jag pardrillar med Jane, som är skicklig och har bra precision, samt kan kontrollera sina tekniker så att jag litade på att inga hårda slag eller sparkar skulle ens i misstag komma mot magen.  Att köra drillar med nybörjare exempelvis eller en oerfaren person är big no no eftersom armar och ben kan komma vart som helst.  Nu var inga nybörjare på plats idag så det var inte ett problem.
Sen var vi förstås väldigt försiktiga. Vi gjorde små justeringar så att det funkade helt enkelt. Jane hade även aldrig nån stor kraft bakom sparkar och slag som riktades mot magtrakten så även om hon skulle ha missat skulle det inte ha varit farligt.

Det som var jobbigast idag för mig var egentligen uppvärmningen och fysträningen där jag fick justera mera. Vi hoppade en heldel hopprep, armpressar, ryggövningar och magövningar som inte alltid funkade för mig. Jag blev också trött i ländryggen efter andra passet så då tog jag beslutet att gå åt sidan sista passet. Även om boxning i sig inte skulle ha varit ett problem.

Jag är väldigt lättad att jag kunde vara med så mycket som jag kunde idag. Jag var osäker på hur upplägget skulle vara men när det inte var direkt frisparring så gick det hur fint som helst.  Det var ett jätteroligt idag och jag tror alla var lika nöjda. Så stort tack till Jarkko som ville komma hit och hälsa på oss!

Läs mer om Jarkko Jussila och hans framgångar här.