Snow white and the huntsman

Var just och såg Snow white and the huntsman på bio. Jag hade hört och läst att den var dålig - men enligt vad jag såg på trailern så såg det ut som en film i min smak - så jag hade bestämt mig för att den var bra.

..och det var den! Fast, inte sådär dunderbra som en sånhär storfilm kunde vara. Det saknades något i storyn som gjorde att man skulle ha dragits med ordentligt. Kan inte riktigt lägga fingret på vad det kunde vara... men jag har mina aningar om att det var Kristin Steward som förstörde min upplevelse.

Jag orkar inte med den här twilight-melankoliska skådespelerskan. Hon ser sur ut för det mesta, suckar ständigt och jaa.. hon är så twilight! Behöver man säga mer? Och jag ansträngde mig verkligen för att gilla henne.
Jag började protestera högljutt när det kom en till kille med i handlingen förutom den supersnygga jägaren som spelades av min nya favorit Chris Hemsworth. Ska vi ta hela vampyr-fjorttisdramat en gång till?!

Jag tycker ändå den är sevärd om man gillar välproducerade mörka sagofilmer. Gillar du verklighetsbaserade draman så är det här inte filmen för dig. Är du sagofanatiker så kan jag säga att de håller nog sig ganska långt till Snövit-storyn.

Några korta ännu...

Fairest of them all: Charlize Theron. Otroligt vacker elak drottning. Och Chris då.
Kul detalj: att Snövit hade smutsiga naglar
Exotiskt: Skatan hade status.
Att de aldrig lär sig: När det är vinter så fryser man om man är i skogen utan vantar och halsduk. Hollywood har inte förstått det där ännu.
Imponerande: att man kan vara inlåst i ett torn hela uppväxten och sen mittiallt vara bra på att slåss.