var börjar vi då?

Ja, nu är jag hemma, efter en lång resa hem. Dags för en första rapport då och ja, det är väl bäst att fortsätta på musikalämnet så länge jag minns. Så varsågoda, här har ni en liten recension på en broadwaymusikal:

Valuta för pengarna man lägger ut för biljetterna till musikalen the Phantom of the Opera får man ganska direkt, när de sopade igång med introt nästan direkt. Gåshud! Oh my, vilken musik. Att man dessutom får höra hela låten i första akten är ju också en bonus. Skådespelarna sjöng förstås som gudar också.

.. men. Det är inte det bästa jag sett. Tyvärr hade vi några saker som spelade stor roll i att jag tycker så. Vi satt för det första på högsta läktaren vilket gjorde att scenen blev väldigt liten och skådespelarna såg ut som små myror, vilket gjorde att vi inte såg ansiktsuttrycken överhuvudtaget och ibland hade vi till och med svårt att hålla koll på vilken person som pratade. Lägg sedan till att vi var väldigt trötta och höll på somnade flera gånger.
Jag hade också höga förväntningar, för när jag var i London såg jag "Mamma Mia" och efter det var hag helt lyrisk. Det var jag inte i lördags när jag vandrade tillbaka till hotellet.

trötter.

Och vill ni ha en orsak till att jag inte var och såg på Jude Law som Hamlet så kan jag säga att jag visste inte att det var Jude som spelade i den. Sen var det säkert slutsålt och svindyra biljetter också.. så känns det ännu bättre.