Kroppsnojan

Vilket väder vi haft det här på kobben den här veckan! Perfekt väder för barnvagnspromenader. Jag har utökat rundorna så jag kommit upp i 1,5 km vissa dagar. Det går saaakta framåt alltså.

Jag har haft lite hjärnspöken den här veckan faktiskt. Som tur plockade jag upp mig snabbt. Det hela började med att jag skulle hala in mig i ett par mjuka nike-byxor och jag var självsäker på att de skulle passa. Där hade jag fel. Nåja, jag har ju gravidbyxorna åtminstone... Det nötte på mig ändå i bakgrunden och dagen efter vägde jag mig. Jag hade tänkt att INTE göra det eftersom jag tycker vågen och kroppsvikt är ganska onödiga medel att avgöra formen. Jag gick ändå ner i källaren och ställde mig på vågen med en ganska realistisk gissning på vad den skulle visa. Jag var bara två kilo fel så jag var inte så förvånad.
Hur logiskt och vettigt jag än tänkte till så kände jag en stress. Jag vet att jag kommer att få bort extravikten så fort jag kan börja röra på mig ordentligt - men plötsligt ville jag ha det fixat direkt. Jag låg i soffan och surade. Jag började tycka synd om mig själv, vilket inte hjälper någonstans. Förutom att det är oattraktivt resulterar det i att man börjar skylla på omständigheter istället för att inse att man är sin egen lyckas smed.

Jag har hela tiden haft som mål att inte bli besatt av att komma i form så fort som möjligt. Vägra hets! Jag ska göra det ordentligt och i den takt kroppen tillåter. Sen den tanken som ruskade om mig och la mig tillbaka på banan var att det är inte jag som är viktigast nu.
Hon som nu vaknat och vill ha ny blöja. :) Hon e viktigast!

Jag får väl räkna med några till setbacks i det här området. Huvudsaken är att jag inte förlorar.

Dagens solbild. Samsam älskar våren!