Eftersom Kim är bortrest den här veckan så har jag hand om "familjeföretaget". Taekwondoklubben alltså. Vi hade lite boxningstema idag och eftersom det ganska nära liknar något som heter våld och att slåss så hade vi en liten diskussion i slutet av träningen.
I vår klubb finns det ett universalsvar på frågan "Varför tränar vi taekwondo?". Det svaret lyder: För att bli en bättre människa. Det är huvudmålet med alla träningar vare sig det är självförsvar, grundteknik eller sparring.
Kommer man med i vår klubb med inställningen att lära sig slåss - kommer man om inte genast så väldigt snart få reda på att det är fel inställning.
Hur kan man bli en bättre människa av att slå och sparka då? Det är kanske en fråga man ställer sig om man inte vet något om vad en traditionell kampsport som taekwondo innebär. Hela skapandet av det bättre jaget sker under träningen. Man visar respekt åt alla genom bugningar för att visa tack. Man visar respekt åt sin instruktör genom att hålla tyst och lyssna när instruktören visar och berättar. Man visar respekt genom att säga förlåt eller gratulerar träningskompisen när hon/han gjort nåt bra. Det är också väldigt respektlöst att korrigera en träningskompis som har mer erfarenhet än vad du har.
Däremellan lär man sig vad som gör ont. Man lär sig vad våld innebär. Med kunskap för hur brutalt och hemskt våld kan vara, får man mer respekt för det och är man smart förstår man att undvika istället för att leta upp våldsamma situationer.
Ödmjukhet är en viktig del av att vara en bättre människa och det kommer med tiden. Efter att ha kämpat hårt på träningarna och fått både bakläxor och framgångar så förstår man hur komplex en kampsport är. Eller hur komplext hela livet är. Ju längre man tränar desto ödmjukare blir man för nya utmaningar och man inser så småningom att man aldrig blir fullärd. Ju längre man tränar desto mer drar man sig för att säga "jag KAN taekwondo".
Det är fascinerande tycker jag, hur kampsport kan göra en till en fredligare människa. Om den lärs ut rätt.
Det som du skriver i det sista stycket är precis som med viner, ju mer jag har lärt mig om viner dessto ödmjukare har jag blivit och dessto mer försiktig har jag blivit att uttala mig tvärsäkert om något och säga att jag kan.
SvaraRaderaPrecis som du oxo skriver gäller det hela livet. Ju äldre man blir dessto mer nyanser ser man i saker och ting, man ser saker från olika perspektiv och blir försiktigare att döma och uttala sig kategoriskt om. Jag märker det nu när jag jobbar med en del människor som är yngre än jag, hur snabba de är att döma i vissa situationer och hur övertygade de är att de VET hur det är. Ja, kanske lite off topic där men...
Sen är det ju inte alla förunnat att kunna ta till sig den här kunskapen som åren ger :)
Intressant att du påpekar det där med jobb-situationer. Det brukar Kim dra som exempel när han nämner dom här sakerna på träning också. Hur det är lätt för utexaminerade på ett respektlöst sätt komma och påpeka hur en annan äldre jobbat i 20 år. Det gäller att ha koll på hur man uttrycker sig.
SvaraRaderaOch jo, man ska inte gå ut och påpeka att man kan nåt före man faktiskt kan. Och när man verkligen kan så har man ofta inte behov av att hävda sig längre.
Bra point det sista du skrev. Haha! det är ju inte alla som har talangen nej. ;)