Jag gjorde som Peppe och sprang med Underbara Claras sommarprat i örat. Vad fröken Peppe glömde säga var att Clara började med att prata om när hennes mamma gick bort i bröstcancer. Hata cancer.Att vara ut och springa och storböla på samma gång är inte en bra idé, så jag fick anstränga mig och tvinga tillbaka tårarna. Ja, sen sprang jag där ingen såg mig också som tur var.
Fast som tur behövde jag bara vänta några minuter innan Clara fick mig att skratta när hon berättade om sin morfar och hans sett att se på hennes blogg.
Hon är så klok den kvinnan. Clara. Hon sa så många fina saker. Hennes sommarprat var precis så bra som jag hade förväntat mig.
Jag sprang utan att tänka på hur snabbt eller långt. Enda kravet var att jag skulle lyssna på hela sommarpratet. Passade förövrigt utmärkt med det strålande väder som råder.
6,12 kilometer på 41 minuter och 2 sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar