Den här singeldiskussionen

Först läste jag och förfärade mig som många andra om den här kolumnen. Jag hakade också upp mig på tredje stycket om singlarna som torrjuckar på dansgolvet. Tanken "det är väl inte singlarna som står och torrjuckar?" tänkte jag ganska hastigt.Men de flesta andra har ju också kommit fram till det tror jag.
Sorgligt hur som helst att tänka i dylika banor.

Sen läste jag Annes inlägg där hon funderar kring varför folk skäms över att vara singel. Jag  fastnade för en helt perfekt mening.. eller parentes för att vara exakt: "(Ifall man är vuxen kan man ju försöka att ta ansvar för sina egna känslor.)"

Exakt! Går man runt som en vuxen människa och skäms över sig själv måste man nog ta tag i saken ganska snabbt tycker jag. Man lever en gång och då är det väldigt ovettigt att gå runt och skämmas över sig själv. För varför skäms man? Jo, för att man bryr sig för mycket om vad andra människor tycker. Varför gör man det? .. jo, för att en massa folk tycker om att tycka en massa. Vad gör man åt det? Man måste minnas att en person är inte större än vad man själv är och varför ska en annan persons tyckande vara mer värt än mitt?  Är det så illa att man håller med den andra personen så bör man helt enkelt göra något åt situationen* istället för att skämmas.


Hängde ni med där? Isåfall måste vi ju ta och dela en vinflaska nån dag...

Vilken onödig grej att fundera kring om gift eller singel är bäst? Finns perfekta och patetiska exemplar av båda.


*utgående från singel-situationen då menar jag inte att man hoppar in i ett misslyckat förhållande utan kanske mer jobbar på att respektera sig själv i den situation man är och se till att ha roligt under tiden.