Den kom sent i år. Vurpan. En gång per vinter är dosen för omkullcykling för året-runt-cyklister. Det är jag och min sambo helt överens om. Det var en vinter då jag inte ramlade alls. Det gjorde att jag cyklade omkull två gånger vintern därpå. Det ska vara balans i systemet förstår ni.
Jag skulle cykla över ett övergångsställe idag och det var grym hal svartis på gatan så jag gled omkull. Landade på knäna. Jävlars va skönt. Helt i chock kravlade jag mig upp och skulle lyfta upp cykeln. Då halkade jag ner igen. Nå, får till sist upp cykeln och hittar låset som trillat och så rättar jag till mössan och viftar åt gubben i bilen som har stannat och ser på hela spektaklet. Han ger mig ett medlidande leende och kör vidare.
Jag halvgråter ynkligt för mig själv och bannar hela händelsen. Aj!
Det måste ha sett ganska dråpligt ut. Jag hade en ryggväska med jobbdatorn på ryggen och sen ovanpå det hängde min träningsväska. Jag var smiidig. Verkligen.
Mina knän gör ont när jag böjer dom - men knappt några spår syns. Det är så med taekwondo-ben - man ska jobba hårt för att blånader ska synas.
Jag har inte kört omkull med cykeln ännu denna vinter... men jag vågar knappt skriva det, eftersom det nu givetvis händer imorgon när jag cyklar till jobbet. Låter jobbigt det där, men hoppas att dina knän snabbt blir bra igen.
SvaraRaderaJå, man ska va tyst om såntdär. ;) Hoppas du klarade dig idag. Mina knän är nog bättre redan - sålänge jag inte står på knä.
SvaraRaderahahahaha!! ...Oj, stackars. Kram, kram. Men ärlig som jag är erkänner jag att jag hade velat se på.
SvaraRadera