Morgonlänk. Pepp!

Jag blir alltid lite endorfinstinn och halvreligiös efter ett riktigt bra löppass och varje gång frågar jag mig varför jag inte springer oftare. Fast jag vet svaret. Det är tungt att ta sig ut och dessutom konkurrerar det med alla andra roliga träningsformer man kan hålla på med.

Att jag klarade av att komma mig upp och ut på länk imorse beror helt på att jag inte hade ett annat alternativ. Jag skulle ha ut de två trötta killarna A och C på morgonlänk. Fast de säkert hoppades att jag inte skulle dyka upp så vet jag att de väntade på mig.
Tio före sju stängde jag dörren till lägenheten och gick iväg för att leta upp mitt sällskap. Jag ringde och väckte dom: "Upp och hoppa! se till att va ut om 5 minuter!"
Tre minuter över sju var båda killarna ute (men inte så pigga ännu) och vi sprang iväg. Det var skönt väder imorse. Vinden var frisk och det var ännu mörkt. Vi sprang utan riktigt nån planerad rutt i 10 minuter. Värmde upp, småpratade lite. Efter en stund föreslog jag att vi skulle spurta upp till nästa övergångsställe ungefär 100 meter fram. Vägen sluttade lite uppåt så vi fick upp pulsen lite första gången. Jag kan säga att 2 av 3 klarade spurten galant.
Vi sprang vidare i lagom takt tills vi kom till idrottsgården. Då kom jag på idén att vi skulle springa ikapp över grusplanen.  Härigen var det 2 av 3 som körde ett jämt race över grusplanen. Här tog jag tag i saken och tvingade person nummer 3 bestämma farten när vi sprang vidare. Då jädrar ökade takten!  Jag tror han hade bråttom hem för att få allt överstökat. Vi sprang in på en liten spånbana och det var riktigt mysigt.  Det känns lite mer spännande att springa i mörker, hoppa över lite stenar, ducka för trädgrenar och dylikt istället för att stampa kring på asfalt hela tiden. Till killarnas otur så råkade vi på en liten fin uppförsbacke som jag beslöt att vi skulle köra lite spurter uppför innan vi sprang hem. Efter lite strechning så spurtade vi upp  för backen 3 gånger innan vi sprang med ganska bra fart hem tillbaka.


Det var jätteroligt att bygga upp ett löppass på det sättet. Springa ikapp lite, spurta till vissa platser.. varierat med lite backträning. Framför allt roligt att springa med sällskap. Dessutom är det lite skönare att springa på morgonen. Luften är frisk, man vaknar till på ett annat sätt och man känner sig lite starkare när man haft sån viljestyrka att man kom sig upp ur sängen i tid.

Det bästa med dagens länk är att jag faktiskt kände att jag var i sån bra form! Jag kände mig stark när jag sprang på spånbanan. Benen kunde ha tagit mig hur långt som helst! Sån känsla lever man länge på!

Problemet kvarstår dock. För att komma sig ut på morgonlänk så måste man upp ur sängen först. Så hur gör man?
1. Ha helst bokat tid med sällskap. Då blir det betydligt svårare att slingra sig ur.
2.Ha träningskläderna fram vid sängen så direkt du satt fötterna på golvet så kryper du i träningsbyxorna.
3. Drick ditt morgonkaffe.

Klarar du steg 2 och 3 är du halvvägs! I promise!