nu är det färdigt med att stå och titta på...
Jag försöker sakta men säkert återvända till taekwondoträningen på riktigt nu. Hela hösten har jag först assisterat Kim så då kunde jag inte träna själv... sen resulterade det i att jag kände mig bekväm med att bara hjälpa till och inte delta i träningen själv.
Det här försöker jag få ett slut på och idag hängde jag på... men jag har ju blivit i oskick och klen. Dessutom tar allt sjukt. Våra medlemmar har ju nött på varann hela hösten och vintern och de tål en hel del. De är otroligt hårda måste jag säga. Speciellt tjejerna. Jag var helt skakig efteråt och pga min långsamhet fick jag en fin kärringsmäll på kinden och min vänstra arm är otroligt öm. Skönt att känna att man lever.. typ.
Nå, några träningar till så ska man väl ha bot på klenheten.
Som bonus så hade jag min telefon i träningssalen ikväll och jag hade den INTE på tyst. Så när jag fick ett sms (Tack Johanna btw för påminnelsen. Jag har betalat in pengarna nu) så frågade Kim en av våra medlemmar hur många idiothopp det sms:et var värt. Han svarar 30!! Jag som hatar idiothopp.
Förstås gjorde inte bara jag utan alla gjorde 30 idiothopp. I Mariehamns taekwondoklubb sysslar vi med gruppstraff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar