Jenny-aliskt!

Jag ångrar lite vad jag skrev om pensionärssupfesten annars. Det är klart att de också ska få ha roligt. Vad har jag för rätt att döma där liksom? Det blev riktigt trevligt till sist. Lite allsångs-känsla över det hela. När orkestern drog igång med "Kristina från Duvemåla"-låtar så var jag helt omvänd. Dessutom verkade gubbarna och gummorna ha riktigt roligt och det var väl det som räknas?


Annars så blev hemresan en liten prövning. Tåget från Göteborg fick stopp efter 45 minuter eftersom ett annat tåg kört sönder nån elledning. Så där satt vi i mörkret i en och en halvtimme tills de till lade hela gänget i bussar och körde oss till något litet ställe som jag helt glömt namnet på. Där fanns ett nästan identiskt tåg - förutom att en vagn saknades. Lite reality-tv känsla över det hela när folk började gräla om platserna sen. Två och en halvtimme senare än beräknat checkade jag in på hotellet i stockholm, närmare bestämt halv 3 inatt.


Jag har också börjat smälta allt från helgen. Jag är så tacksam att jag fick åka och delta i något sånt här och få chansen att träffa så många intressanta och inspirerande människor. Otroligt! Är hög på endorfiner ännu!

Jag hade inte med kameran på utbildningen, vilket är synd. Det skulle ha varit trevligt med lite foton. Jag hann tyvärr inte alls se mig omkring i Göteborg, utan hann bara se lite av området Majorna, där gymmet och hotellet låg.
Här är några stunder jag förevigade iallafall:

Den gigantiska och goda grekiska hamburgaren jag slukade efter första träningsdagen. Jag tror jag förflyttats till Grekland när jag åt den... mm...


Lite omgivning...

Sen en av helgens höjdpunkter var när jag träffade min favorit-göteborgare. Lucas, som var en av dom söta jag delade lägenhet med under min Erasmus-vistelse i Thessaloniki. Vi hade inte träffats sen december 2005, men det kändes inte alls så länge.