Den bittra verkligheten: ska man ha en fin lägenhet måste man städa varje dag.

Nu sitter jag här och känner mig väldigt tillfreds. Jag har just avslutat en snabbstädning av köket och nu är det nästan som jag vill ha det. Helst ännu mer glans och mindre saker, men det här duger helt bra också. Huvudsaken det är rent.

Jag är inget städfreak, det vet väl alla som känner mig. Jag har nästan ibland varit orolig över mig själv att jag skulle vara en riktigt råddmaja....och ska sanningen fram så bor det väl nog en sån i mig. (Det har blivit bättre sen jag blev sambo och flyttade till Åland. Här är det mindre stress och jag hinner vara hemma och plocka upp efter mig. Full kalender gör inget gott för en städad lägenhet... )När jag är riktigt förtvivlad hittar jag tröst i att jag vet att jag otrivs i röran och hatar smuts. Det är, enligt mig, en egenskap som säger emot att mitt hem skulle förvandlas till en soptipp. Det enda området hittills som jag känner en viss städmani över är köket.

Att städa kök är faktiskt ganska tacksamt och roligt också (speciellt om det finns diskmaskin). För det första så är städmomentet som jag hatar mest av allt, att plocka undan saker/kläder, ganska litet och man kommer ganska snabbt in i själva städfasen, dvs. skura, gnugga, tvätta och dammsuga. I köket får man också använda sig av vatten och effektiva skurmedel som gör att allt blir skinande rent. Köket är alltså väldigt tacksamt att städa. Därefter kommer antagligen badrummet. Det är också vattenvänligt och resultatet syns alltid. Håller ni inte med?

Sen är då resten av lägenheten en riktig pärs att städa. Tur att man är två då, kan man säga. ;)



Jag och Maja - en mycket bättre Maja än råddmaja. BraMaja har förresten ingenting med inlägget att göra, men hon är så fin så hon får vara med iaf. Puss!

(ni kan aldrig gissa var vi e... )