Bild från träningslägret i Åbo. Instruktör Sven Hartmann visar nästa övning
Jo, jag var som sagt till Åbo i helgen. Jag och 9 andra från
Futoukai åkte i väg på lördagmorgon. Vi hade planer på att se på Finnish Open på eftermiddagen och sedan se på festival-programmet på kvällen. På söndag skulle vi delta i träningslägret, som firade sin sista dag av 5.
Tävlingarna var i full gång när vi anlände på eftermiddagen, det tävlades i former,
poomse. Man kan inte annat säga än att de flesta som tävlade kunde sin sak. Väldigt inspirerande att se. :)
Mest intressanta var att se när de tävlade i par. Det är alltid imponerande att se hur de lyckades göra tekniker på samma gång, utan hjälp av musik eller annat ljud. Jag har inga riktigt bra bilder på det, men här är iaf ett foto på det irländska teamet:

Senare på kvällen när vi satt och såg på uppvisningarna på festivalen, fick vi se på ännu roligare saker. Bland annat så hade de match-tävlingar i lagform; två lag med 5 personer tävlade mot varann. En från varje lag möttes under en minut och sen byttes de ut mot nästa... matchpoängen nollställdes inte före alla matchat klart. Det lag som hade mest poäng vann givetvis. ;) Det spelades rockmusik under matcherna som gjorde att både stämningen och tempot på matcherna hölls på bra nivå.
En hel del uppvisningar gjordes också och finalnumret som finska landslaget stod för var helt solklart bäst. De hade med allt i sin uppvisning, allt från supersnyggt utförda tekniker till flygande sparkar och träskivor som slogs och sparkades i smulor. Finfina saker. :)
Sen var då natten till söndagen en hel historia i sig. Vi hade inkvarterat i det anrika hotellet Omena. Nästan alla rum var städade när vi "checkade" in.
Kvällen började nog fint... vi åt och drack gott på Rosso innan vi gick tillbaka till hotellet. Servitrisen, som berättade att hon jobbat 10 h redan när vi dök upp, fick ett tungt pass som avslutning på dagen. :) Vi höll säkert på dra henne till vansinne med vår dåliga humor. Antagligen var det tröttheten efter allt bilkörande som var orsaken. Nånej, vi är nog alltid lika sjuk i huvudet tror jag...
Vi somnade trots allt in i kristlig tid på hotellet. Jag sov relativt bra ända tills nån idiot väckte mig med att föra värsta oljudet i korridoren. Jag suckade för mig själv och svor en ramsa över billiga hotell på lördagkvällar. Nåt bilalarm hade aktiverats och en karl stod i korridoren och pratade högt. Jag kämpade hårt för att inte höra oljudet, lade kudden för öronen osv. Till sist slutade bilalarmet, men karln där utanför slutade aldrig prata. Jag konstaterade att han var ensam och att han pratade i telefon. Jag kom också fram till att den han pratade med verkligen inte fick en syl i vädret. Han pratade i ett! Jag väntade otåligt på att nån av killarna i rummet bredvid skulle få nog och gå ut och säga åt karln att vara tyst. Det hände inte. Däremot vaknade nog killarna och knackade på och informerade att det var brandlarmet jag hört och att vi måste evakuera.
Så, då stod man då några minuter senare och såg ut på en regnig Åbo-gata klockan 5 på morgonen. Det brann givetvis inte, utan nån lustigkurre till fyllo hade aktiverat larmet. Ute på gatan delade vi med oss av våra teorier om gubben i korridoren och bilalarmet. Det fanns några olika, för ingen hade till först förstått signalen. Det kallar jag ett bra brandalarm!
Vi hann ändå somna om och sova ett par timmar före det var dags för träningar. Hela helgen ordnades träningar av olika slag. Instruktörerna var inte vilka som helst utan det var en ganska förnämt gäng de samlat ihop,( Kolla
denna länk för mera information. ) representanter för självaste
Kukkiwon bl.a.
Vi som var inställda på att delta i formträning så blev lite överraskade när det visade sig att vi hamnade på en matchträning istället. Instruktören för träningen var tränaren för Tysklands landslag i match, vilket i slutändan förvandlades till två tunga träningar eftersom den andra träningen vi skulle delta i blev inställd och tysken fick ta över allt. Varje träning höll på i 1,5 h, vilket i sin tur resulterade i att jag ännu idag inte kan gå ordentligt pga. löjligt grym träningsvärk. En pensionär i väntan på två knäoperationer går snyggare än jag idag. :)
Här är en bild från första träningen... jag är ännu lyckligt ovetande om hur tungt det kommer att bli. Lite lätt strechning i uppvärmingssyfte:

På träninglägret fanns nästan alla åldrar representerade. Småknattarna var så bedårande duktiga. :) Ett visst fnitter i salen hördes när lillflickan på bilden hamnade att göra matchövningar med en kille som var närmare 2 meter lång. Jag tror han fick stryk. ;)
