en dagens//spinningen igår

Igår var jag på ett sjutusans spinningpass. Jag antar att det beror på att jag börjar kunna programmet och vet att jag kan pressa mig en hel del och ändå orka hela vägen. När ca 25 minuter hade gått hade vi en riktig spurt och då tyckte jag att jag skulle tävla med pulsklockan lite och se ifall jag kom över 190 slag. Det gjorde jag, men kom på samma gång ihåg att vi bara var halvvägs och att jag borde ju inte ta ut mig till svim-läge ännu. Just efter spurten brukar jag känna att jag vill stiga av cykeln och gå hem och varje gång kan jag lita på att mina motivationsänglar i KISS räddar mig. Aldrig är Heaven's on fire så bra som då. :D Lika var det igår. Det behövs en gammal rockdänga för att få fart på motivationen när man är riktigt slut. Då funkar inget halvmestechnocrap.

Jag är också fascinerad över hur spinningsinstruktören envisas med att hålla munnen stängd genom hela spinningen. Ganska irriterande att se på när man själv flåsar som en häst efter första låten. Antingen har människan superkondition eller överstora näsborrar eller så andas hon helt enkelt med röven. :P