Jag har kommit ur min depp-period

Jag tror jag är botad ur mitt Stieg Larsson-depp. Jag vet att jag inte är ensam om det här och jag säger inte att det är lösningen för alla, men det här hjälpte för mig.

Efter sista Stiegu-boken tog jag en ordentlig paus från kriminalromaner. Det är ett viktigt steg tror jag. Man måste få bort den där hopplösheten man känner och tankar som "jag kommer aldrig att få läsa en lika bra bok som den här igen...". Jag försökte efter en stund att börja läsa andra böcker, men lämnade dom halvvägs. Det kändes tomt på något sätt. Efter en lång paus tog jag tag i saken och läste en bok, ingen deckare ännu utan en roman...
När jag läste Khaled Hosseinis "Tusen strålande solar" var jag hungrig efter nya historier och jag fullständigt slukade boken. Jag har även kommit till insikt att jag gillar skildringar av muslimska kvinnors liv. Nästa Hosseini-bok är också den bok jag ska läsa näst.

Näst efter den jag läser nu. Jag har äntligen hittat glädjen att läsa deckare på nytt. Dessutom är det av en författare som jag läste mig trött på för länge sedan. Henning Mankells "Kinesen". Den boken är jag totalt fast i nu. Han kan sina grejer dendär Mankku, det hade jag alldeles glömt bort. ;)