Annars så har jag blivit lite miljöskadad efter 6 års aktivt tkd-tränande. När jag var på RPV-lektionen på gymmet sist så kom jag på mig själv att härleda alla rörelser till någon taekwondo-teknik. Vilket i och för sig är bra att jag kunde göra, det bevisar att jag har nytta av RPV-träningen ur tkd-syfte också. :) Jag kände mig i alla fall som en taekwondo-nörd flera gånger.

Anyway... taekwondo är så himla bra! Jag är så glad att jag började träna kampsport. Att träna på gym ger också en bra tillfredsställelse, men kampsport är ändå lite mer än bara träning. Det jag har märkt allra tydligaste är att jag har lärt mig att vara tålmodig, att inte ge upp. Det har visat att lägger man tid och energi på något så kan man göra saker som man aldrig trott. Det här har förstås en liten gräns... jag tror INTE att jag kommer att klara av att hoppa två meter upp i luften och göra en perfekt 360 graders hoppsnurrande rundspark. Däremot vet jag att jag kanske med hård träning skulle klara av att göra en dylik spark en halv meter upp i luften. Jag kommer kanske 20 cm upp nu... i en hundradels sekund. Nåja, ni kanske förstår idén.
Ödmjukhet är också något jag lärt mig. Jag vet inte hur läget var före jag började träna men jag är mer medveten om vad det innebär med att vara ödmjuk och jag är tacksam mot folk som visar ödmjukhet. Inte bara på träning utan även utanför träningssalen. I en dojang (en träningslokal man utövar taekwondo i) heter det att man visar respekt åt de som har tränat mer än en själv och ödmjukhet åt de som tränat kortare tid. Om man är en van taekwondoutövare så är det förbjudet att låta det här påskinas i en tuff attityd och det anses fult att komma med nedvärderande kommentarer åt de som tränat kortare tid eller är av lägre grad. Den som har lägre grad får inte heller låtsas visa att hon/han kan bättre än en mer erfaren person utan bör visa respekt. Det är givetvis tillåtet att ifrågasätta ifall man känner att man funderar över något eller tror sig veta att den med högre grad har fel, men då görs det med finkänslighet och respekt.
Det sista kanske låter dumt i mångas öron (ögon?), men jag tycker att det är en detalj som också finns i vardagliga livet. Inte passar det sig att en nyanställd går och påpekar åt sin chef vad han gör för fel och en bra chef ger kritik på ett värdigt sätt och slänger inte dålig kritik runt sig på arbetsplatsen. Visst? När ni sitter och jobbar vill ni väl inte heller ha en uppsnoffsig praktikant som påpekar att ni gör fel? ;)
hmm... oj vilket långt inlägg. Jag bara babblade på... Ja, om ni orkade läsa såhär långt så var det väl duktigt av mig.. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar