Jag tror dessutom att jag inte längtat så mycket på en tjejmilen-resa som denhär. Typiskt. Jag kunde tyvärr inte göra något annat beslut, jag var dödsjuk i morse. Så kändes det i alla fall. Just nu är läget lite bättre, förutom att det känns som att jag har taggtrådsboll i svalget. Dessutom har en liten taggtråd slingrat sig upp i vänstra örat. Mysigt värre.
Värsta är i alla fall att behöva ta beslutet att ge upp en resa med två av världens bästa människor. Syrran och Sandra. :/ Meen, som tur så kommer det flera år och flera tjejmilar. :) Nästa år ska jag banne mig vara frisk!!
Jag i min allra första tjejmilen-tshirt... året var 1997.
krya på dig!
SvaraRadera/Emma
Jaa, arma dagar!!! Kommer it alls att va sama sak att ga omkring in the big city me träningskläder på sönda moron o inte heller att spring hande rundon. Men va kan man. Vi tar igen e nästa år!!! Krya på dig!!!
SvaraRaderakram, Sandra
Aj aj aj va synd typiskttypiskt. Nåja, nästa år! Krya på dig-kram!
SvaraRaderaVoi raaaati... arma bajs. Men huvudsaken e att du bli bättre! Själv sitter jag första dagen på mitt nya jobb, kl är 9:04 och jag har fått 2st samtal sen kl 08:00, så nu sitter jag med en stor fet kaffekopp, en stor fet smörgås, en stor fet juice flaska och käkar frukost. Och surfar som faaaaaan.... :) Livet är allt bra ibland!
SvaraRaderaTaack allihopa. Nu är jag frisk iaf. Och snart ska jag börjat träna inför nästa år! :)
SvaraRaderaRita: Ja, ibland kan nog jobb vara fina saker! ;)