Den är tuff den här 51:an. Lite mindre vila, inga svåra saker som måste förklaras utan det ska köras utan paus. Igår hade vi ändå två små pauser för lite snicksnack - men de ska nog bort i fortsättningen.
I muay thai-låten när man gör höga hoppande knän så kände jag nog att döden var nära - men så intressant när man står där på scenen - det finns ju inte en chans att man skulle sakta ner eller ge upp. Utan bara le vidare, hoppa lite högre och strunta i vad hjärnan säger åt en.
Jag och Kicki fick nybakta kanelbullar av fina Linda efter passet. Fullständigt himlen att få tugga i sig en sån direkt efter. Vi fick två bullar - så den andra åts senare på kvällen med ett glas mjölk. Som det ska vara.
<3 och nog var det tungt ett tag ja, o mer tungt lär det bli då kombinationerna sitter :)!
SvaraRadera